Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
En knapp på mitt tangentbord har slutat fungera ordentligt. Plötsligt tar varje mejl lite längre tid och en vag känsla av frustration uppstår. Men det medvetandegör också mitt skrivande. Jag måste trycka på tangenten med emfas, riktning och övertygelse.
Så mycket av vårt upptäckande av världen fungerar annars på autopilot. Vi lyssnar på färdiga Spotifylistor i stället för att leta i skivbackar, vi navigerar inte på fildelningssajter som kräver tid och tålamod, utan algoritmerna berättar för oss vad vi vill ha på våra ”For you”-sidor i sociala medier. Precis som Andres Lokko noterade i SvD (18/1), är kanske AI-låtarna på topplistorna den musik vi förtjänar.
Vi lever i en tid av hemleveranser, Chat GPT och strömlinjeformad konsumtion – avsedd att skapa minsta möjliga motstånd. Men i en samtid så fokuserad på enkelhet, tillgänglighet och bekvämlighet – börjar vi inte tappa bort det mest grundläggande med att vara människa? Det menar journalisten Kathryn Jezer-Morton i The Cut (3/1) och propagerar för att vi borde bygga upp en tolerans för besvär och obehag. Hon skriver: ”2026 är året vi kommer att friktions-maxxa.”
Små vardagliga saker, till synes obetydliga, som att fråga Chat GPT om vad vi ska packa på resan eller skriva i ett mejl, innebär att vi orienterar oss bort från livet självt
Att ständigt söka genvägar innebär att vi missar tillfredsställelsen i att genomföra något som är svårt, och kanske till och med att finna någon mening alls. Små vardagliga saker, till synes obetydliga, som att fråga Chat GPT om vad vi ska packa på resan eller skriva i ett mejl, innebär att vi orienterar oss bort från livet självt, menar Jezer-Morton. Därför borde vi maximera friktionen.
I designvärlden har tanken om motstånd i vårt möte med media, teknologi och visuell kultur redan implementerats i begreppet ”design friction”. Det är ett svar på att såväl hårdvara som mjukvara har filat bort så mycket av sina vassa kanter, och blivit så användarvänliga, att vi aldrig konfronteras med maskinen bakom gränssnittet.
Begreppet är ett sätt att uppvärdera friktionen och belysa hur den berikar oss. Men nog är det vanligare att bli irriterad, när vi ställs inför vardagsproblem som inte har en omedelbar lösning. För det kräver motstånd att behöva tänka själv. Och kanske kan ett litet motstånd leda till ett större?
Kathryn Jezer-Morton lyfter hur de stora techbolagen i Silicon Valley gärna vill gärna få oss att tro att det är just våra tänkande liv som är i vägen för alla fantastiska lösningar som de har att erbjuda. Det är den ännu inte fullkomliga anpassningen till digitala tjänster och total åtkomst till vår information som är lösningen på ultimat produktivitet. Men den måste alltså ske på bekostnad av, ja, oss. För visst behöver du en app som talar om när du är hungrig så du slipper känna efter själv?
Om vi slutar förvänta oss att det ska finnas en smidig lösning på livet, och inte väljer att outsourca vår autonomi, kanske tiden får en chans att sakta ned. Den digitala bekvämlighetsfällan sparar tid men vi förlorar alla mikrostopp, som tvingar medvetandet att vara närvarande. Ju mer friktionsfritt livet blir, desto mindre minnesvärt blir det.
En förebild är sengångaren Flash i den animerade filmen ”Zootropolis”, som passande nog också arbetar på Transportstyrelsen
Tålamodet som skapas genom kontinuerliga inslag av friktion i vardagen skulle åtminstone i teorin kunna leda till en anti-accelerationism. En förebild är sengångaren Flash i den animerade filmen ”Zootropolis”, som passande nog också arbetar på Transportstyrelsen. De stressade kunderna tvingas snällt vänta på att Flash avslutar sina meningar och utför sina arbetsuppgifter i ett makligt tempo. Ett obehag och en humor som avslöjar att det egentligen går alldeles för fort för samtliga och att det snarare är Flash som har ett rimligt livstempo.
Utan friktion förlorar vi också grundläggande sätt att hantera motgångar, sorg och frustration. Vi förlorar förståelse för känslan av uppfyllelse i att avsluta en uppgift, eller lugnet som infinner sig när obehaget lyfter. Därför är trenden att introducera mindre konflikter och medveten ineffektivitet i vardagen kanske årets viktigaste.
Den trilskande tangenten på min dator får bli ett första litet motstånd, som förhoppningsvis växer till en ny förståelse för min egen mänsklighet. Att vara allmänt men optimistiskt irriterad.
Läs mer:
Ungas spaning: Mys i alla former nästa år
















