Vad är det för likhet mellan arbetsmarknaden och tonårstjejer? Båda älskar tester. Men tonårstjejerna fattar åtminstone att de inte är på allvar.
Vid anställningar, däremot, kretsar allt kring att bedöma kompetens. Och allt färre arbetsgivare tycks fråga sig: kompetens inom vad?
De dränker urskillningslöst alla som är det minsta intresserade av en viss tjänst i personlighetstester, iq-tester och prestationstester, ofta utan uppenbar koppling till det jobb som faktiskt ska utföras och ofta på samma vetenskapliga nivå som horoskop (TV4 ”Efter fem” 21/5).
Till och med testbranschen själv tillstår att detta numera är ”ett stort problem” (HR-nytt 9/8 2024).
Tidningen Arbetet intervjuade häromveckan en person som jobbat ett helt yrkesliv inom industrin – men som numera inte ens kallas till intervju eftersom han inte tar sig förbi testerna.
”Man behöver väl inte ligga på Nasa-nivå för att kunna utföra de jobben?”, sade han.
Nej, varför ska folk behöva mäta sin iq när de söker helt vanliga jobb? Som maskinförare, administratör eller kassörska (Arbetet 16/6). Tågvärd (Arbetsvärlden 1/9 2023). Redaktör på bokförlag (Aftonbladet 4/7 2021).
Vad säger det att man är bäst i test? Att man fyllt i den på papperet mest lämpade personligheten och är intelligentast, kan flest ord, läser fortast och reagerar snabbast?
Självklart kan tester vara användbara – i vissa sammanhang. Men även då måste man ta dem för vad de är: extremt grova mallar. Och oavsett hur proffsiga de ser ut och hur dyra de är att köpa in så utgör de ensamma en alltför förenklad lösning på en mycket komplex ekvation.
För vad säger det att man är bäst i test? Att man fyllt i den på papperet mest lämpade personligheten och är intelligentast, kan flest ord, läser fortast och reagerar snabbast? Kanske är man även en kvalificerad tjänsteman, undersköterska eller säljare. Kanske inte.
Testandet leder helt enkelt till felrekryteringar. För att inte tala om att det avskräcker – i synnerhet dem som är bra på det de gör och vet sitt värde, och som inte förstår varför de skulle underkasta sig en massa tidsödande bedömningar innan de ens vet om just den tjänsten och just den arbetsplatsen är något för dem?
Vilket är ytterligare en aspekt av det hela: Det säger något när en arbetsgivare utgår från att de intresserade helt gratis ska lägga timmar på att bevisa sig. Det vittnar om en nonchalans, en brist på respekt för människors tid – och en oförståelse för att en anställning är en ömsesidig relation.
Man kan ju undra om cheferna själva skulle vara beredda att i sin tur genomgå en massa tester från arbetssökande: Så ni rekryterar en inköpsansvarig? Ge mig fem synonymer till ordet ”gå”, så får vi se om jag är intresserad.
Hur intelligent vore det?
Läs mer:
Lisa Magnusson: Medelåldern är pinsam och läskig – men inte bara
Max Hjelm: Ulf Kristersson spelar skrämselspel – i stället för att lösa samhällsproblemen
