Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
En dubbeldäckare har rammat en busskur på Östermalm.
Flera är skadade, enligt uppgifterna som kablas ut. Det kommer rapporter om döda också. Överallt glassplitter, kroppar, blod, chockade människor. Kaos. Allt tyder på att det är en olyckshändelse det rör sig om, men inget vet ännu säkert.
Vad är en medieredaktions roll i ett sådant läge? Jo, att ta reda på vad som har hänt, och berätta om det. Dit hör – senare – kanske även att prata med anhöriga. För det är ju faktiskt också ett sätt att tydliggöra saker och ting; att bredda och fördjupa bilden.
Men man sätter sig inte genast, som Expressen gjorde i helgen, och ringer till förarens barn, till hans exfru. Det är rent gambeteende.
Och självklart blir det fel ibland, alla kan råka göra misstag. Det är därför en redaktion består av flera kontrollinstanser, av redaktörer och ansvarig utgivare – detta är ett sätt att försäkra sig om att misstagen blir så få som möjligt.
I fredags brast det.
Det var samma sak efter masskjutningen på Risbergska skolan i februari, då tio personer dog.
Den gången var det Aftonbladet som lyfte luren, och underrättade den misstänkte mördarens pappa om vad som inträffat samt bad om en kommentar – pappan var på semester utomlands och i uppenbar chock.
Pappan var på semester utomlands och i uppenbar chock.
Han anmälde senare Aftonbladets intervju till Mediernas etiknämnd, som klandrade tidningen. Med all rätt!
För det var verkligen en publicering utan avvägningar. Som lät snask och gameri trumfa alla kårens förhållningsregler, ja, som just där och då inte ens handlade om journalistiskt arbete, utan bara om sensationalistisk klickjakt.
Nyhetsrapportering är en förtroendebransch. Och förtroende är en långsiktig sak – men det måste förtjänas varje dag.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Internet kommer att skapa framtidens stora klasskillnad
Isobel Hadley-Kamptz: Epsteins mejl med maktmännen är ett mörker att läsa
