Hur kan det ha blivit så normaliserat att berätta så mycket om sig själv? Jag menar inte ens allt privatliv som sorglöst strösslas ut över internet, utan det som går på automatik. Som att hela tiden visa familj och vänner var man befinner sig.
Flera socialamedieappar har till och med gjort det möjligt att dela platsinformation med alla som följer en: kolleger, grannar, gamla klasskompisar, personer man kanske inte ens känner.
Och de flesta verkar tycka att det är helt okej, så länge det bara sker frivilligt. Det är tydligt varje gång saken diskuteras: It-experterna och jag är tydligen de enda som ser problemen (It Daily 16/8).
It-experterna och jag är tydligen de enda som ser problemen.
Vad då, säger folk. Det är ju superpraktiskt att kunna se var ens partner är. Så vet man när man ska sätta på potatisen till middagen! (Sätt på den vid samma tid som vanligt, så kan väl den andra ringa om det skulle uppstå en försening?)
Jamen det är ju kul att se om en vän råkar vara i samma kvarter som en själv, så kan man stämma träff. (Ni kan väl stämma träff utan att skugga varandra, för att ni helt enkelt vill ses?)
Ni kan väl stämma träff utan att skugga varandra, för att ni helt enkelt vill ses?
Det är bra att kunna hålla koll på ungarna! (De har också rätt till privatliv.)
Men tänk om man går vilse då! (Då kan man slå på sin platsvisning för just den som ska hjälpa en, just då?)
När New York Times relationspodd, ”Modern love” (6/7), resonerar kring saken går till och med de lite mörkare berättelserna ut på att automatisk platsdelning i grunden är bra, ja, rent av ett sätt att visa kärlek. Kom igen!
Jag ska säga vad kärlek är: Det är att vara med en annan person utan att försöka äga hela henne. Att inse att alla i grunden måste få vara sina egna också.
Förr i tiden sågs det allmänt obehagligt och kontrollerande att hela tiden vilja veta exakt var och vad andra är och gör. Men år 2025 är det plötsligt den som inte vill bli övervakad 24/7 som anses knäpp. Hur gick det till?
Läs mer:
Lisa Magnusson: Vad är det för pappa som gläds åt att hans eget barn offrar allt för honom?
Max Hjelm: Det är lockande att minska priset på kaffe och falukorv – men valfläsket kostar
