Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Finns det inga genier längre? Numera kallas de stora skaparna ”kulturmän”, och över sådana vilar inte en aura av storverk utan snarare av något mediokert, ja snudd på torftigt: Tarvligt tafsande på fyllan efter en dags signerande under bokmässans lysrör, snarare än intensivt nyskapande i fladdrande stearinlågors sken.
Och det är klart att det på ett sätt var enklare förr i tiden, då ytterst lite var uppfunnet och det därför inte krävdes lika mycket för att vara banbrytande. Ändå finns det ju fortfarande de som kan göra anspråk på genititeln.
Som Lian Yunzhi, exempelvis, den kinesiska 6-åringen som löser Rubiks kub på i snitt 4,27 sekunder (DN 22/9).
Världen ser i henne något fantastiskt. Själv ser jag en liten tjej som missar hela sin barndom: hon började med kubandet när hon var 4 år, och tränar enligt sin mamma två, tre timmar om dagen på vardagarna, och sex timmar om dagen lördag, söndag.
Och de som utan att blinka hävdar att landvinningar och världsrekord alltid är värda uppoffringen, de har fel. Inte bara på ett rent mänskligt plan, utan också sett till historien.
För man skulle ju kunna föreställa sig att de gamla mästarna blev mästare därför att det inte fanns någon läroplan då, och heller inget barnperspektiv: den förhärskande synen var att barn var ofärdiga vuxna som föräldrarna kunde göra vad de ville med. En del arbetade. Andra fick lära sig behärska ett hantverk till fulländning.
Och visst gick det bra för Beethoven, som drillades i piano under tortyrliknande förhållanden som barn. Men gjorde det honom bättre än Mozart, som inte blev tvingad enligt ett strikt schema, utan främst drevs av sin egen lust?
Michelangelo och da Vinci tycks i sin tur ha fått sin första formella utbildning i skulptur och måleri vid 13 respektive 14 års ålder.
William Shakespeare debuterade som pjäsförfattare vid 26 års ålder. Fjodor Dostojevskij älskade litteratur, men utbildade sig först till ingenjör. För Selma Lagerlöf började berättandet som en verklighetsflykt undan ensamheten och tristessen i att ligga sängbunden med en höftskada.
Historiens mest kända geni, Albert Einstein, uppvisade tidigt stort intresse – för fiolspel
Och historiens mest kända geni, Albert Einstein, uppvisade tidigt stort intresse – för fiolspel. Ingen forcerade fram den avancerade matematik som sedan skulle öppna och förklara världen för oss.
Det tjänar alltså inget till att tvinga fram storhet. Hantverket lär man sig lika bra i sin egen takt. Och genialitet är framför allt ett annat ord för originalitet.
Visst är det goda nyheter? Inte bara för barnen, utan också för alla vuxna som grämer sig över förlorade drömmar: Det är aldrig för sent.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Jag tycker så synd om de ”traditionellt manliga” männen
Lisa Magnusson: Den amerikanske diktatorn är en genial uppfinning
Lisa Magnusson: Det som händer i Paris är inte demokrati – det är motsatsen