Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Ramadan hör inte hemma i Sverige. Det påstår Sverigedemokraterna i en av sina kanaler på Instagram, med det bekräftelsetörstiga tillägget att man ska trycka hjärta om man håller med.
Givet att detta kommer från ett politiskt parti – närmare bestämt dess EU-kontor – så måste det betraktas som ett politiskt ställningstagande.
Frågan är vad det betyder?
Rent faktiskt stämmer ju inte påståendet. Ramadan hör uppenbarligen visst hemma i Sverige, eftersom det finns många här som firar högtiden, som fastar, avstår från saker, ber, reflekterar. Äter festmiddagar med familjen.
De här inslagen återkommer i många religioner, men Sverigedemokraterna vänder sig bara mot en enda. Detta gäller muslimer specifikt, muslimer som utövar sin tro borde inte vara i Sverige, det är vad partiet säger.
Alltså ska inte religionsfrihet råda – redan det ett angrepp på de demokratiska ideal som annars brukar räknas till kärnan av svenska värderingar.
Ännu värre blir det när man beaktar vilka konsekvenser allt det här skulle få i praktiken.
För det är lätt att avfärda prat om vi och de som tom populism av slappaste sort. Men i själva verket har den idén varit bärande sedan Sverigedemokraterna grundades av rasister och nazister i slutet av 1980-talet. Och även om de ägnat många år åt att tona ned den, eftersom den är så extrem att den skrämmer bort väljare, så skymtar den ständigt fram, i det halvt sagda. Som nu.
Att säga att det muslimska är icke önskvärt kan tolkas som ett krav på anpassning. Inte integration genom att sammanjämka sina vanor med det nya landets, utan assimilation genom att ge upp allt som inte är ”svenskt”, radera alla andra delar av sin identitet. Vilket vore sorgligt nog.
Enligt Sverigedemokraterna är problemet dessutom inte bara kulturen, utan att det pågår vad de kallar ”ett folkutbyte”.
Fast enligt Sverigedemokraterna är problemet dessutom inte bara kulturen, utan att det pågår vad de kallar ”ett folkutbyte” (Expressen Debatt 3/6 2024). Det ger slutsatsen att det enda rätta egentligen är att så många invandrare som möjligt försvinner härifrån. Även de som verkligen är assimilerade också enligt Sverigedemokraternas snäva definition: ”som talar flytande svenska, uppfattar sig själva som svenska, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation”.
Redan har man försökt den frivilliga vägen, med bidrag och ännu mer bidrag till de invandrare som lämnar landet. Men alla kommer inte vilja. Återstår då tvånget. Detta är den slutstation man gör reklam för när man säger att ramadan inte hör hemma här: massdeportering – dekorerad med små hjärtan.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Kungahuset knakar i fogarna – men exprinsen är inte största hotet
Lisa Magnusson: Är det verkligen en bra idé för tjejer att gifta sig med fienden?
