Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Hur känns det att vara 3 år gammal, och få veta att mamma och pappa ska separera? Att världen, som man känner den, är på väg att klyvas i två.
Det är varje barns rätt att få bearbeta detta i lugn och ro, utan att få en filmkamera uppkörd i ansiktet och hängas ut till allmän beskådan. Men den rätten nekar SVT ett av barnen i den totalt gränslösa dokusåpan ”Mammor”.
SVT har länge betett sig likt en grav medelålderskrisare som rullar in med skateboard på skolgården, bredbent och med böjda knän, under mips-hjälmen ett ansikte uppspänt i ett leende: ”6-7, kids, vill ni hänga med hem till mig och snacka lite sex och relationer, och kolla på några coola realities som jag har gjort själv? Okej, ses senare då? Yolo!”
Strategin är uttalad: Det gäller att ”bli bättre på att nå dem som i dag använder oss minst, även om det kan få konsekvenser för de som i dag använder SVT mest” (Aftonbladet 12/2). Det vill säga: Man bara räknar med att de äldre tittarna tålmodigt ska stanna kvar medan man desperat raggar på de yngre.
Trots detta hyperfokus på att vinna de nya generationernas hjärta så bryr man sig förvånansvärt lite om att faktiskt… erbjuda dem något. I stället dessa tomma Tiktok-kalorier och – för de yngsta: AI-genererad sörja (Expressen 15/2).
Och så nu ”Mammor”, för de äldsta av de unga. Jag såg premiären men fick genast en fadd smak i munnen. För, sagt med all kärlek: ”Mammor” handlar inte om mammor över lag, utan om en liten klick influerare. Det finns ingen handling, ingen röd tråd, bara dessa personliga varumärken.
Jag återvände inte.
Nu ser jag teasern som SVT har postat på Instagram – en aptitretare som ska locka en att vilja ha mer: En liten pojke, närbild på hans förvirrade lilla ansikte, medan hans mamma presenterar villkoren för hans nya verklighet: Snart ska mamma flytta till en ny lägenhet.
En liten pojke, närbild på hans förvirrade lilla ansikte, medan hans mamma presenterar villkoren för hans nya verklighet: Snart ska mamma flytta till en ny lägenhet.
”Så svårt samtal att ta”, skriver SVT, med en krossat-hjärta-emoji.
Public service-uppdraget består i att ”bedriva radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst”, med ”oberoende och stark integritet”, så står det i lagen. Det är ett svek gentemot publiken att proppa i den samma lättuggade snabbmat som finns överallt annars, i stället för att erbjuda den substans som utgör uppdraget.
Och i sin flåsiga föryngringsiver tycks SVT ha glömt att stanna upp och fråga sig det mest grundläggande: Vad spelar det för roll om man än vinner hela världen, ifall man samtidigt förlorar sin själ?
Läs mer:
Lisa Magnusson: Självklart ska vi säga vegoburgare och havremjölk
Lisa Magnusson: Allt började med en enkel kontaktannons
