I höstas samlades 2 500 personer i en park i New York för att tävla om vem som var mest lik Hollywoodskådisen Timothée Chalamet. Deltagarna skulle visa hur bra de är på franska, ett språk som han talar flytande, och utveckla vilken relation de egentligen har till dokusåpadrottningen Kylie Jenner, som han har en romans med. Och så gällde det förstås att likna honom till utseende och stil.
Tumult uppstod när Timothée Chalamet själv plötsligt dök upp, helt oannonserat. Men! Det var inte han som vann, utan en helt annan kille, klädd som Willy Wonka efter en av skådespelarens stora filmroller (BBC 28/10).
Det är onekligen en kul händelse. Och illustrativ. Jag menar: Säger inte detta något om vår samtid? Om hur besatt den är vid det autentiska – vilket alltså är något helt annat än verkligheten. Även om de ofta används som synonymer.
Verkligheten är mänsklig, knögglig och felbar och skavankig: privatpersonen Timothée Chalamet i moppemustasch och keps. Det autentiska, däremot, är vår tillrättalagda, släta bild av verkligheten: den perfekta filmstjärnan Timothée Chalamet. Som den riktiga Timothée Chalamet inte nödvändigtvis har så mycket med att göra.
Det autentiska behöver inte alltid vara traditionellt vackert. Men även när det är ”fult” är det utstuderat estetiskt.
Ta bara den där kändistrenden att gå på röda mattan med osminkat, naket ansikte. Detta är i själva verket de vackras motsvarighet till plugghästarna som gör en grej av att de absolut inte har läst på till provet
Ta bara den där kändistrenden att gå på röda mattan med osminkat, naket ansikte. Detta är i själva verket de vackras motsvarighet till plugghästarna som gör en grej av att de absolut inte har läst på till provet. Och allt som oftast har de ju smink, fast i naturliga färger och med mer diskret maskara än vanligt. Såsom på de ”naturella” bilderna av exempelvis Kylie Jenner (ja, Timothée Chalamets flickvän) – från Paris Fashion Week i somras.
Hallå? Uppenbart sminkad!
Tycker du att det låter som att jag moraliserar? Det stämmer. För jag är så trött på det autentiska.
Autentiska är sommarpratens tillrättalagda framgångssagor med lagom mycket snyft.
Autentiskt är det tomma ledordet för den identitetspolitiska jakt som i vänsterns fall handlar om vem som är det största offret, och på rätt sätt, och i högerns fall om vem som talar för Folket.
Autentisk är den urvattnade, genomkommersialiserade popkultur som Saga Cavallin nagelfar i essäboken ”Utge sig”.
Det autentiska utger sig för att helt naturligt och utan ansträngning besitta en fulländning som inget i verkligheten har. Det är en kejsare som koketterar med att han inte har några kläder på sig, när han i själva verket inte bara är fullt påklädd utan dessutom jättestylad in i minsta detalj.
Det är inte det att jag kräver nakenbilder. Allt jag ber om är lite mindre hyckleri.
Läs mer av Lisa Magnusson
