Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Vårdsystemet Millennium har varit en följetong som har allt – om man med ”allt” menar ett bombastiskt namn på något som redan från början var dömt att dödskrascha.
Livsviktiga ord försvann ur journaler, information fastnade på vägen, systemet hängde sig ideligen och den vidhängande taltjänsten gjorde om ord samt raderade regelmässigt ”ingen”, ”inte” och ”nej”, vilket gjorde att exempelvis alla cancerbesked behövde dubbelkollas med telefonsamtal.
Det var illa upphandlat och illa genomfört, och även så här med facit i hand tycks lärdomarna vara obefintliga: Efter att ha bevittnat haveriet i Västra Götaland beslöt sig nämligen Region Skåne för att själva införa samma system (DN 18/6).
Och jag kan inte låta bli att ställa mig frågan: Är vi helt enkelt inte gjorda för den nya tekniken?
Det framgår också allt tydligare att inte ens de mest högutbildade experter rår på it tillräckligt väl för att lösa de ständiga problemen
Jag menar nu inte bara det faktum att vi halvblinda haltar fram genom en värld vi inte riktigt behärskar och där saker och ting ständigt går snett utan att vi förstår varför. Att vi dessutom på många sätt far illa av den digitala miljö vi snickrat fram åt oss.
Allt detta är i sig givetvis djupt otillfredsställande. Men det framgår också allt tydligare att inte ens de mest högutbildade experter rår på it tillräckligt väl för att lösa de ständiga problemen.
För det är ju verkligen inte bara Millennium. Sverige är ett lapptäcke av olika vårdjournalsystem, varav många så lågfungerande att de dagligen tuggar i sig betydande mängder arbetstid. Systemen kan inte ens kommunicera med varandra, trots att det kan göra skillnaden mellan liv och död.
Inom polisen har slöa program och bristande it-kompetens utgjort ett så stort hinder att brottsutredningar ibland inte ens blir av, visar internrevisionen.
Hur det gick den här gången? Jo, tack för frågan, det blev fullständigt kaos
Och skolans olika digitala plattformsfiaskon ska vi inte ens tala om. Så sent som häromveckan lanserade myndigheterna en ny portal för de nationella proven, efter många och långa förseningar och allvarliga fel, såsom läckor av känsliga personuppgifter. Alla Sveriges sjätteklassare bjöds högtidligt in att testa.
Hur det gick den här gången? Jo, tack för frågan, det blev fullständigt kaos.
Sidan hängde sig ideligen. De flesta kom inte ens in, och de som gjorde det kastades plötsligt ut eller försvann ur systemet helt just som de lämnat in sina prov.
”Det känns fortfarande väldigt osäkert och framstressat. Det är några månader kvar och det finns inte en plattform som fungerar. Det känns som att vi återigen är ett experiment med tanke på förra årets totala misslyckande”, säger en lärare till Aftonbladet (7/11), i ett kusligt eko av exakt allt som alltid sägs om nya stora datasystem.
Vi drömde om en framtid då allt är högteknologiskt, smart och snabbt. Men tänk om framtiden redan är här? Och att den består av ett återkommande felmeddelande.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Aase Bergs långfinger är bara en pose i pr-syfte
Max Hjelm: Sättet politiker talar om invandrare är läskigt – och får konsekvenser
