Influerarnas liv är sin alldeles egna lilla bubbla, och för den som är det allra minsta privat lagd framstår den som en klaustrofobisk mardröm. De fotar och filmar sig själva och varandra på fika och fest, blir osams, skriver kryptiska arga inlägg. Dokumenterar och delar med sig av sitt dejtingliv, sitt familjeliv och sitt hem. Och allt granskas ned i minsta detalj av deras besynnerligt kritiska följare.
Så finns det en tråd på diskussionsforumet Flashback som enbart handlar om My Martens, en florist och personlig tränare som år 2013 medverkade i dokusåpan ”Ensam mamma söker”. Tråden är – i skrivande stund – 2 041 sidor lång, och innehåller kommentarer i stil med: ”Hennes stortånagel ser rätt konstig ut in mot nagelbandet” och ”Ser hon dåligt? Hur kan hon misslyckas så med solkrämen?”
Men My Martens har dessutom en regelrätt stalkare, framgår av den nya TV4-dokumentären ”Vad är det för hemskt My Martens har gjort egentligen?”.
Stalkaren skickar brev, vissa utan poststämpel, vilket betyder att avsändaren alltså varit vid My Martens dörr personligen. Breven går ut på att hon är en dålig mamma, att hon fuskar med bidrag, ljuger och bedrar, att det vore bättre om hon var död. Stalkaren tecknar tidningsprenumerationer i My Martens namn, och beställer saker från internet, skickar kuvert med piller, anmäler henne till socialtjänsten. Även hennes man, vänner, uppdragsgivare drabbas.
Det här har pågått i snart nio år, och My Martens själv har fått social fobi, är på helspänn när hon vistas ute. Stalkaren tycks ju veta så mycket, hon misstänker att det är någon nära vän.
My Martens själv har fått social fobi, är på helspänn när hon vistas ute.
Det anmärkningsvärda är att polisen lade ned förundersökningen ”i brist på bevis”, vilket egentligen inte betyder att bevis saknas utan bara att de inte har hittat några – ofta för att de inte ens letat: varje brev i sig är ju så lite. Men stalkning handlar inte om de enskilda delarna, utan om den nednötande terrorn i den aldrig sinande mängden. Det måste rättsväsendet börja förstå.
Det blir till sist ett privat säkerhetsföretag som spårar upp en fysisk person – en kvinna som inte står My Martens nära men som följer henne på internet, och därigenom ”lärt känna” henne. Kvinnan har tidigare även figurerat i Robert Aschbergs ”Trolljägarna”, anklagad för att ha förföljt en annan influerare. Hon nekar till allt.
Efter konfrontationen inför kamerorna återupptas förundersökningen, och det blir tyst ett tag. Men nu är det i gång och igen, säger My Martens, och den här gången går stalkaren även på hennes 14-årige son (Expressen 6/5). Vad kommer polisen göra åt det?
Nio år är en lång tid.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Därför dök modetyrannen upp med en fläck på klänningen på Metgalan
DN:s ledarredaktion: När Gaza är jämnat med marken – har Netanyahu vunnit då?
