Att skapa minnen – är inte det ett idiotiskt påfund? Det betyder alltså att man aktivt arbetar för att tillfällen ska bli så lyckliga och lyckade att de åker rätt in i själens nostalgiska fotoalbum.
Jag gissar att det är just därför de flesta högtider – inte minst jul och nyår – är omgärdade av så mycket stress och snäsande och nedträngda tårar, och en känsla av allmänt misslyckande: folk vill helt enkelt för mycket med dem.
Påsken har varit sällsamt fredad från allt detta, förmodligen för att den inte riktigt gått att göra något av. Länge skuggades den av långfredagens kristna mörker – eftersom Jesus dog för människornas synder fick ingen ha roligt.
Numera är det där glömt, frälsaren undanskuffad i ett dammigt hörn. Och då uppstår i stället en möjlighet till något helt annat.
Den är ju så anspråkslös, påsken, utplacerad på vårkanten, med några lediga dagar runtomkring. Traditioner finns men inte på allvar. Det är påskägg till eventuella barn, förstås, och kanske vill de även pyssla lite skruttigt pynt av toarullar och flirtkulor. Den som ids kan ta in något gammalt björkris och pryda det med kulörta fjädrar. Sedan kokar man potatis och ägg, och ställer fram ihop med lax, knäcke och must. Et voilà: Glad påsk!
Men nu är allt detta hotat.
Det är dags att ryta ifrån på allvar: Stopp! Rör inte påsken, med era välmanikyrerade fingrar! Ni fördärvar den
Det har smugit sig på, de senaste åren. Livsstilsmagasinen och influerarna har börjat tipsa om lämplig påskdukning, och föreslår olika sätt att variera maten – som alla går ut på att laga lax eller lamm, fast mer avancerat, och med lyxiga tillbehör.
I affärerna har påskäggen svällt, för att rymma allt mer godis, allt större presenter, som barnen ska få efter en sofistikerad skattjakt.
I år har så gott som alla de större varuhusen dessutom börjat sälja påskharedörrar. Principen är densamma som med julens nissebrev: Föräldrarna sätter upp en liten dörr och låtsas att en hare flyttat in. Denne hare skriver sedan meddelanden till barnen varje dag, hittar på upptåg och ger dem presenter.
Det har blivit dags att ryta ifrån på allvar: Stopp! Rör inte påsken, med era välmanikyrerade fingrar! Ni fördärvar den.
För det är ju just själva avsaknaden av ambitioner och måsten och plikter och krav som gör den här långhelgen så fin. Har man tur skiner solen så att man kan sätta sig och avnjuta kaffe och kaka utomhus. Kanske ta en promenad. Annars är det fyra dagar då man bara är, ibland nedhasad i en soffa med någon pocketbok, ibland med varandra.
Så uppstår kärnminnen på riktigt, alldeles av sig självt.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Putin dödar bara fler ukrainska civila – Trump fortsätter att bortförklara
Lisa Magnusson: Kritikerna verkar helt ha missat poängen med minnesmärket efter terrordådet
