Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Man hör ibland om en annan, mytomspunnen tid då företagen hade ett telefonnummer dit man kunde vända sig med frågor, synpunkter eller klagomål, och de i övrigt så att säga lät hälsan tiga still.
Numera är det omöjligt att kontakta dem – däremot hör de gärna själva av sig i tid och otid, fast inte genom personlig kontakt utan via mejl med tidsödande frågeformulär om hur ens kundupplevelse varit. Många av de fysiska butikerna har även installerat en liten panel med knappar som illustrerar ett urval av sinnesstämningar: Vänligen visa hur du känner dig nu när du har besökt vår klädaffär/snabbmatsrestaurang/kundtoalett. Din åsikt är viktig för oss.
Parallellt med denna nya ordning har det dessutom uppstått ett system med frivilligt betygsättande: Internetrecensionerna är en helt egen värld, med en helt egen logik.
Allt under 4,9 i snitt betyder i princip att det är något fel på stället.
På Sveriges största digitala marknadsplats, Bokadirekt, gäller inte bara regeln ju högre betyg, desto bättre – det har dessutom gått total inflation i betygen. Allt under 4,9 i snitt betyder i princip att det är något fel på stället. Samma sak gäller tjänster personer emellan: husrumsappen Airbnb, bortfraktningsappen Tiptapp och så alla frilanstaxibolag. Gissningsvis för att det gör något med människor att hamna öga mot öga med varandra, man får viss sympati, det är svårt att riktigt göra ned den andra.
Det tragiska är att alla förstås inte känner till det här. Det räcker därför med en enda kund som är helt ny i gemet och inte har lärt sig reglerna, utan tänker att ja, det här var väl en helt okej klippning, jag sätter 3 i betyg – glatt ovetandes om att de därmed naglar fast den stackars frisören i den digitala skamstocken på obestämd framtid.
Och så är det Google-recensionerna, de som kommer upp när man googlar på ett visst etablissemang. Här råder vilda västern. Ofta gäller det småföretag, med ett begränsat antal besökare som alla utgår från sin individuella måttstock, det finns ingen enhetlighet alls.
Man vill förstås inte gå till en restaurang som har lågt snittbetyg. Men 5,0 är inte heller bra. Det är nämligen ett tecken på att det är ägaren själv som har varit inne och desperat tummat upp stället.
Och krögare som svarar servilt på snåla och sura omdömen, som kanske rent av kastar de anställda under bussen (”Dröjde det innan maten kom in? Vi ska tala med servitriserna och se till att det aldrig händer igen”) – dem ska man också akta sig för, av det enkla skälet att ett ställe som inte står upp för personalen aldrig kan bli riktigt bra.
Då föredrar jag alla gånger det lilla kaféet i mina hemtrakter som svarade på en riktigt gnällig recension med ett koncist: ”Sluta ljug, din lilla råtta”.
Det är verkligen lätt att känna att man är trött på hela recensionssamhället, det som går hand i hand med känslan av att allt ständigt ska optimeras, fast på fel sätt, att något väsentligt i stället går förlorat.
Och jag har dessutom upptäckt något intressant: De allra bästa haken – de verkliga pärlorna – brukar faktiskt ha rätt medelmåttiga betyg. Bakom ett snitt på 3,5 hittar man inte sällan riktiga fynd med god mat och gemytlig stämning. Kanske för att folk inte hunnit hitta dit. Kanske för att personlighetstypen som gillar att recensera också gillar att leta fel.
Kanske för att det liksom ligger i pärlans natur att den är oupptäckt, något skimrande och glimmande och opolerat som man har lite för sig själv.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Att vara ung är inte detsamma som att vara totalt dum i huvudet
Lisa Magnusson: Latar du dig på semestern? Du ska inte ha dåligt samvete
DN:s ledarredaktion: EU följer sin plan för att bli rikt – Sveriges plan är bortglömd