Han älskar allt med henne: hennes konstnärlighet, hennes sätt att krydda maten, hennes sätt att se världen, hur vacker hon är – ja, till och med hennes öron är underbara. Och han tar hand om henne. Ekonomiskt, men också känslomässigt. När hon är nedstämd eller upprörd över något så sluter han henne i sina armar, säger helt lugnt att han står kvar.
Det är egentligen bara en sak han inte kan acceptera, och det är att hon har varit med så många män innan de träffades. Det gör honom svartsjuk och misstänksam. Nu, fyra månader in i relationen, kräver han att hon raderar alla gamla manliga vänner ur sin mobil, ur sitt liv. Deras liv.
Men hon tvekar.
Esther Perel är psykoterapeuten som gjort sig ett namn med sitt kloka lugn, sin franska accent och sitt fördomsfria sätt att tänka, i synnerhet då kring kärlek. Hon har gett ut en rad böcker på temat om hur man behåller gnistan i långa parrelationer, hur man kommer över svek och hittar sätt att leva också med de sidor som man har svårt att tåla hos den andra.
Och så har hon sin podd, där hon i det senaste avsnittet talar med kvinnan som inte vill radera sina manliga vänner. Åh, och just det: Mannen som kräver detta är gift och har ett litet barn, och han har inga planer på att skilja sig.
Esther Perels råd? Avsnittet är kort och gott döpt till: ”Run!”, spring.
Hon säger rättframt att det inte är något stort och nytt och unikt över denna kärlek, att inringaren helt enkelt är ”den andra kvinnan” i en berättelse som är urgammal, och som mannen nu dessutom försöker formulera om genom att låtsas som att hon är opålitlig.
Att han har en uppsättning regler för henne, och helt andra för sig själv.
Att han isolerar henne.
Varför lämnar hon honom inte? Det är en fråga som ofta ställs om kvinnor i destruktiva relationer, irriterat, med en anklagande underton
Varför lämnar hon honom inte? Det är en fråga som ofta ställs om kvinnor i destruktiva relationer, irriterat, med en anklagande underton.
Gå vid första slaget, lyder det förnumstiga rådet.
Samtalet i ”Run!” visar att det börjar långt innan – ibland kommer det kanske aldrig ens ett slag. I stället är det en gradvis förskjutning av verkligheten, ett uppluckrande av gränser. Kvinnan som ringt in är inte dum, bara redan insnärjd i en tät väv av manipulation, kontroll och lögner och vet inte hur hon ska ta sig loss. Och han har så många goda sidor också!
Hon är förvirrad, och hon skäms. Kan inte prata med någon annan om det här, de skulle bara döma. Undan för undan krymper rummet.
Likväl går det ju ibland att bända upp ett fönster på glänt, som hon har gjort genom att ringa Esther Perel. Vi som lyssnar kan bara hoppas att hon lyckas ta sig ut, och springer.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Äntligen skrotas hvb-hemmen för barn och unga – men det finns ett problem
DN:s ledarredaktion: SD har fortfarande inte gjort upp med sitt förflutna
