Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Har ni hört om superstjärnan Marie-Louise Moell?
Hon är 82 år, och hennes hämndhistoria börjar precis som många av de andra bedrägerier man så ofta brukar höra om – för att inte tala om alla de tragedier som utspelar sig i tyst förtvivlan, därför att de drabbade skäms för mycket för att berätta.
Folk blir lurade på hela livsbesparingar, statistiken visar att problemet bara ökar. Och i takt med att artificiell intelligens blivit alltmer lättillgänglig har den här sortens brottslighet i vissa avseenden börjat anta en industriell skala (The Guardian 6/2).
Råden är tydliga: Lämna aldrig ut bankuppgifter på telefon! Var kritisk! Våga vara otrevlig! Lägg på! Bara det att detta kan vara svårt att minnas i stunden. I synnerhet om man blir pressad, vissa bedragare kan även vara hotfulla.
Men den här gången hade de otur. Marie-Louise Moell lyckades med det svåra: att hålla huvudet kallt (Mitt i Stockholm 10/2).
Dramat utspelade sig en vanlig blek februaritisdag. Mobilen plingade till av ett sms – avsändaren utgav sig för att vara från ett hemtjänstföretag som påminde om städhjälp påföljande morgon. Men Marie-Louise Moell har ingen hemtjänst, så hon ringde upp numret för att reda ut situationen.
Hon möttes då av riktigt dåliga nyheter: en guldtjuv härjade just nu i trakten, hon skulle genast få prata med polisens utredare, som kort därpå ringde upp och berättade att tjuven kunde vara våldsam, därför skulle man så snart som möjligt hämta upp hennes värdesaker och låsa in dem i ett bankfack.
Tjuven kunde vara våldsam, därför skulle man så snart som möjligt hämta upp hennes värdesaker och låsa in dem i ett bankfack.
Det hela lät väldigt märkligt, och så snart ”utredaren” lagt på ringde Marie-Louise Moell därför 112 som skickade två riktiga poliser hem till henne.
När bedragarna strax hörde av sig igen svarade hon med högtalartelefonen på. Nu ville de ha en förteckning på alla hennes smycken.
”Jag tog i när jag berättade eftersom jag till varje pris ville att de skulle komma, och sa: ’Åh, det känns så tryggt att ni tar hand om sakerna, ni kan väl skynda?’”, berättar hon i Mitt i Stockholm. ”Jag sa att jag även hade eurosedlar hemma, för bedragarna tycker väl det är jättebra att få ’cash’ direkt.”
Bredvid henne satt de riktiga poliserna, de fick anstränga sig för att inte skratta högt åt teatershowen.
Och bedragarna lät sig bländas av drömmen om dyrbarheterna, en kumpan kom på en gång för att hämta upp allt – och blev nedbrottad i hallen av de riktiga poliserna, och gripen.
Det är inte ofta, men tänk: ibland kan det verkligen vara en fördel att bli underskattad. Det händer rent av att man lyckas blåsa de samvetslösa typer som är proffs på att blåsa andra.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Hans raderade livsverk återskapades – men för sent
Lisa Magnusson: En liten pojke i kris har rätt att slippa bli filmad och uthängd av SVT
