Att ha barn är att leva i lågmäld skräck, det är priset för all kärlek.
De är så små, så ömtåliga, särskilt i början. Rätt vad det är kan de sluta andas. Definitionen av plötslig spädbarnsdöd är att den är oförklarlig: Bebisen somnar, och vaknar inte mer.
Tidigare har det antagits att plötslig spädbarnsdöd beror på att mamman på något sätt råkat kväva den lilla i sömnen med sin egen kroppsvikt, att hon utan att märka det rullat över och lagt sig på den. Redan i Gamla Testamentet nämns en kvinna vars son dött, ”ty hon hade legat ihjäl honom”.
Gutalagen, Östgötalagen och sedan Magnus Erikssons lands- och stadslag slog fast att en mor som legat ihjäl sitt barn av misstag skulle vara fri från världsligt straff, alltså juridiska påföljder. Men vad som bedömdes vara en olyckshändelse och vad som ansågs vara mord var ofta godtyckligt. Och därutöver tillkom snart kyrkolagen, som var hård, det framgår av historikern Eva Bergenlövs avhandling, ”Skuld och oskuld: barnamord och barnkvävning i rättslig diskurs och praxis omkring 1680–1800”.
Kvinnor som antogs ha kvävt sitt barn av misstag dömdes för sin vårdslöshet till skamstraff och placerades på hor- och tjuvpallen under högmässan, till allmän beskådan. År 1723 mildrades bestämmelsen; i stället fick dessa kvinnor sitta längst bak i kyrkan. Så förblev det ända tills kyrkoplikten avskaffades år 1855.
Kunskap är i vårt tidevarv något gravt undervärderat och grovt misshandlat – men vi borde hylla den!
Idén om att det är mammans fel, att det är hon som råkat kväva barnet, lever envist vidare. Under åren har även många andra teorier lanserats. Ingen av dem har hållit. Däremot lyckades man på 1990-talet förstå vad som verkligen minskar risken för plötslig spädbarnsdöd.
Barnet bör ligga nära men avskilt, exempelvis i en avgränsad egen del av sängen, med ansiktet fritt. Amning är bra, liksom napp. Och så det allra viktigaste: små barn ska sova på rygg. Det är 30 år sedan nu, som Socialstyrelsen gick ut med rekommendationer om detta. Skillnaden är som natt och dag: 1990 dog 146 barn i plötslig spädbarnsdöd. Efter den stora informationskampanjen 2007 var det 13.
För ett par år sedan kom ännu ett medicinskt genombrott: Det finns skäl att tro att det bakomliggande problemet är brist på ett visst enzym, och att man med hjälp av ett enkelt blodprov inom några år därför kommer kunna ta reda på vilka barn som ligger i riskzonen (DN 14/5 -22).
Kunskap är i vårt tidevarv något gravt undervärderat och grovt misshandlat – men vi borde hylla den! Det visar den plötsliga spädbarnsdödens idéhistoria. För inte bara har forskningen gjort att fler barn får leva. Den har också gjort att föräldrar som ändå genomlider en sådan förlust åtminstone slipper skulden.
Läs mer av Lisa Magnusson här.
