Lise Klaveness är inte alls obekant med Sverige. Under den aktiva fotbollskarriären spelade Norges förbundsordförande för den dåvarande damallsvenska giganten Umeå IK.
Visst finns det en del skillnader på Sverige och Norge, säger hon.
– Men det allra mesta är baserat på rätt lika värderingar. Vi har väldigt mycket gemensamt att försvara. Så det är extremt viktigt för oss att bygga en ännu starkare relation till det svenska förbundet.
En av anledningarna till att Lise Klaveness är på besök i Stockholm stavas Simon Åström, utmanaren som i mitten av februari blev valberedningens förslag som ny ordförande i Svenska fotbollförbundet, varpå Fredrik Reinfeldt meddelade att han skulle kliva åt sidan.
– Jag tror att det med Simon kommer att bli lite av en nystart för Norge och Sverige. Jag är övertygad om att det kommer bli väldigt mycket bättre, säger Klaveness.
Hur har din relation med Fredrik Reinfeldt varit?
– Den har inte varit dålig. Det nordiska samarbetet är ju bra. Vi är ett block. De nordiska länderna har samma värderingar.
– Men jag tror att vi har en mycket stor outnyttjad potential.
Klaveness, som senare i vår hoppas ta en plats i det europeiska fotbollsförbundet Uefas exekutivkommitté, berättar att hon känner Åström lite sedan tidigare.
– Jag har fått ett väldigt gott intryck av Simon.
– Han har rätt känsla för sporten, vilket är viktigt för mig. Att man kommer från fotbollen, och på så vis förstår spelet. Då menar jag inte maktspelet, utan fotbollsspelet. Hur människorna fungerar, tränarna, spelarna. Det är något annat.
– Jag tror att det svenska förbundet får en bra ordförande.
Lise Klaveness återkommer flera gånger till hur stor vikt hon lägger vid relationen till grannlandet i öst.
– Jag menar att vi är helt beroende av att vara väldigt nära allierade. Och vi har varit det, för all del – men jag har en förhoppning om att vi med Simon får chansen att göra det ännu starkare, i en tid där det behövs.
– Därför var det viktigt för oss att träffa honom så tidigt som möjligt.
Lise Klaveness har flera gånger stuckit ut i en internationell fotbollsvärld där rösterna som skiljer sig från normen inte är speciellt många. Talet om VM i Qatar på en Fifakongress i Doha är ett exempel, agerandet vid utdelandet av VM-arrangörskapen för 2030 och 2034 ett annat.
Det fanns inga alternativ, och det hela skulle röstas igenom på formell basis på en extrainsatt digital kongress i fjol – via acklamation. Norge hade på förhand bestämt sig för att inte ge sin acklamation, och såg till att invändningarna mot processen protokollfördes.
Fredrik Reinfeldt satt i sin tur framför en dator i Borlänge, eftersom han var på distriktsbesök i Dalarna. Han berättade senare för DN att han gav sin acklamation, men att han inte lydde Fifaordförande Gianni Infantinos uppmaning att applådera och visa sina händer uppe vid huvudet.
– Nej, det gjorde jag inte. Jag räckte upp handen, alltså det var som en handuppräckning, sade han.
Lise Klaveness och Norge var ensamma i sin protest, även om Schweiz också hade sina invändningar.
Förvånade det dig att Sverige, och för all del även andra nordiska länder, inte agerade?
– Nej. Nu har jag varit i detta så länge att jag vet att det är kontroversiellt. Vi var de enda i världen som inte gjorde det. Det har vi varit förr. Så nej, jag var inte förvånad.
– Vi ansåg att det var den rätta saken att göra utifrån processen. Det hade ingenting med Saudiarabien att göra. Det hade med båda tilldelningarna att göra, att Fifa inte följde sitt eget regelverk.
Hon har ingen åsikt om att Sverige inte gjorde detsamma, säger Klaveness.
– Jag vill inte bidra till att det faktum att vi gör något bidrar till att mina kollegor ställs i dålig dager. Men vi vill ju skapa allianser, och lite högre i tak runt den här typen av diskussioner. Att utrymmet för att ta upp svåra saker blir lite större.
– Folk är ju oeniga. Poängen är att det blir sagt!
Det var många länder som faktiskt var eniga med Norge i åsikten om att processen kunde gjorts annorlunda, säger Lise Klaveness.
– Men jag vill inte att det ska vinklas som mig mot Fredrik Reinfeldt. Vi hade nog med oss själva i det där. Jag vill vara en ordförande som stärker de nordiska relationerna. Vi försöker hela tiden se om vi kan komma överens. Den här gången kunde vi inte det, och det är helt okej.
– Fredrik måste själva svara för varför han inte ville göra det, och han var ju enig med resten av världen. Det måste vi vara ödmjuka inför.
Läs mer:
Så gick det till när fotbollens största beslut togs via applåder och skärmar
Fredrik Reinfeldt: Därför sade inte Sverige nej till VM i Saudiarabien
Simon Åström: ”Många ser mig som elitprofilerad”
Bara Norge protesterade när fotbollen valde VM-värdar
