Att branden på vattenpalatset Oceana startade efter svetsning vid en av rutschkanorna har varit känt en längre tid. När nu Statens haverikommission kommer med sin slutrapport konstaterar de att huvudproblematiken var ett bristande arbetsmiljöarbete på bygget.
– Montörerna hade inte rätt förutsättningar. De ansvariga hade inte gjort någon bedömning av brandriskerna, säger utredningens ordförande Kristina Börjevik Koovaniemi.
Arbetarna var anlitade av underentreprenören Whitewater, men som byggherre är Lisebergs vd Andreas Andersen alltid ytterst ansvarig för arbetsmiljön.
– Med en olycka som detta är det en rad samverkande orsaker som gör att det blir som det blir. En del av orsakskedjan har vi ansvar för och det är ett ansvar som vi tar på stort allvar.
Haverikommissionen säger att Oceana var ”en farlig arbetsplats” den 12 februari i fjol. Hur kunde ni ha det så på ett bygge som ni drev?
– Generellt sett hade vi ett välfungerande arbetsmiljöarbete på många områden, men när vi ser bakåt kunde vi ha varit bättre på kontroller av att de krav vi ställt efterföljs.
Whitewater är störst i världen på vattenrutschkanor och har lång erfarenhet av komplexa plastarbeten, men just det här materialet och den teknik som krävdes för de aktuella rören på Oceana hade de enligt Haverikommissionen ingen erfarenhet av. Ändå åtog de sig uppdraget under stor tidspress, vilket bidrog till katastrofen.
Andreas Andersen säger att han trots detta har fortsatt förtroende för bolaget.
– De har byggt 5 000 liknande anläggningar, under 40 års tid.
Att vara så stor kanske gör att man tror man kan allt, även när man inte kan det?
– I det här fallet rådde det faktiskt ingen konsensus i Sverige, eller ens globalt, om att det fanns en brandrisk med den här tekniken. Nu är det tydligt för alla att risken fanns, men i februari 2024 var det inte det.
Så Whitewater är kvar nu när Oceana byggs upp igen?
– Ja, det är de, säger Andreas Andersen.
Den omkomne i branden var en mångårig kollega till Lisebergs vd. För att hantera förlusten och sin egen del i ansvaret fokuserar han framåt.
– Vi gör fler arbetsplatskontroller och har som huvudinriktning att identifiera förbättringar. Om inte detta gör oss bättre, blir händelsen extra meningslös.
– Jag lever varje dag med min del av ansvaret för tragedin. Dess konsekvenser för familjen är otroligt sorgligt, säger Andreas Andersen.
