I början av oktober kontaktades svenska regeringen av Litauens kulturdepartement om ett stulet kulturarvsföremål man tror befinner sig i Sverige. Det gäller ett krucifix i silver med förgyllda detaljer som försvann från en kyrka i staden Pumpėnai 2007.
I mars samma år såldes föremålet på Stockholms auktionsverk som del av ”The Russian auction”. Krucifixet värderades då till runt 45 000 kronor.
Regeringen har överlämnat ärendet till Riksantikvarieämbetet som nu jobbar med att försöka hitta krucifixet.
Även om man är mitt i sökandet – och därför inte kan kommentera något resultat – samarbetar myndigheten med auktionsverket och Litauen för att ta fram underlag så att de kan hitta ägaren och föra saken vidare till en eventuell rättsprocess. Det säger Agnes Norberg, handläggare på Riksantikvarieämbetet.
Hur bedömer ni sannolikheten att föremålet faktiskt finns i Sverige?
– Det är svårt att säga eftersom det har gått närmare 20 år sedan föremålet var känt i Sverige. Mycket kan ha hunnit hända under den tiden, säger Norberg.
Vilka hinder och utmaningar är svårast i sådana här fall?
– Tidsaspekten är som sagt en, det gör spårningen svår. Sedan rör det ofta föremål som är relativt små och del av det annars legala flödet av föremål. Det gör dem svårupptäckta när de passerar landsgränser – det kan även vara svårt för tulltjänstemän att uppmärksamma om något inte står rätt till. Där försöker vi vara behjälpliga och ge expertråd.
Hur vanligt är det att Sverige får förfrågningar från andra länder om hjälp att hitta försvunna kulturarv, och hur brukar sådana ärenden sluta?
– Det är Inte jättevanligt, men det händer. Många av de här fallen får ofta en diplomatisk lösning, där den nuvarande ägaren till föremålet har köpt det i god tro och frivilligt lämnar tillbaka till det landet eller museet som det visar sig vara stulet från.
Och om de inte vill lämna ifrån sig det?
– Det förekommer att det leder till rättsprocesser som kan vara tidskrävande och kostsamma, men det är vanligare vid föremål som har ett högt ekonomiskt värde. Förhoppningen med krucifixet är att hitta en diplomatisk lösning, men då behöver ägaren först vara känd.
Läs mer: Svenska föremål på virtuellt museum för stulen konst
