Med ”Sometimes I might be introvert” – ett sådant där karriärdefinierande album som vi inte får särskilt många gånger per decennium – klev Little Simz år 2021 högst upp på den brittiska hiphoptronen. Och där har hon blivit kvar, fortsatt hålla sig à jour, med halvexperimentella överraskningssläppet ”No thank you” och fjolårets elektroniska ep ”Drop 7”.
Det finns, om jag ska vara ärlig, få nu levande artister vars aktuella värv jag respekterar mer.
Sjätte och något framskjutna albumet ”Lotus” är således efterlängtat. Allt inleds urstarkt med ”Thief”, där förrädiska melodislingor läggs på en suggestivt dramatisk ljudbild. Efterföljande ”Flood”, där såväl Obongjayar och Moonchild Sanelly gästar, är en typisk Little Simz-hit enligt snarlik modell, en effektiv fusion av hiphop, soul och r’n’b.
Obongjayar – också han aktuell med ett minst sagt lyssningsvärt album – återvänder på ”Lion”, en logisk och slagkraftig uppföljare till ”Point and kill” från ”Sometimes I might be introvert”. Svenska Yukimi (Little Dragon) gästar härligt lekfulla ”Enough”, och Michael Kiwanuka gör en sammetslen insats på det nästan sju minuter långa titelspåret. ”Only” kommer i lyxig soulförpackning men allra bäst – ihop med introlåten – är plattans mest komplexa låt ”Lonely”, en introspektiv resa där det nästan är west coast-vindar som ackompanjerar de försiktigt accelererande trummorna. Textmässigt närmar sig Little Simz här det mest privata, hon skildrar självtvivel och att försöka orientera sig i tillvaron:
”Maybe I’ll do more acting and less rapping / Cause I don’t even know who I’m meant to be anymore”.
Det är typiska rader för ett öppenhjärtigt album.
Det är egentligen bara singeln ”Young” jag har svårt att förlika mig med
Däremot vet jag inte hur överraskad jag blir. Lotusblomman används som metafor för förändring, men detta är brittisk 20-talshiphop vi har hört förut, som rör sig i universumet där det halvmystiska soulkollektivet Sault är solen. En låt som ”Free” är sympatisk och gedigen, men känns inte direkt nyskapande. Högintressanta och tidigare nämnda ep:n ”Drop 7” tycks ha stuvats undan och blivit en parentes, och en del av mig känner att Little Simz spelar lite väl tryggt.
Med det sagt: ”Lotus” är alltjämt ännu ett starkt album. Det är egentligen bara singeln ”Young” jag har svårt att förlika mig med. Här känns det som att det lekfulla slår över i något pajigt. Försöker hon imitera Mike Skinner? Och visst, Wretch 32-duetten ”Blood” – där Little Simz iscensätter en snårig men varm syskonrelation – känns lite gjord, men mynnar ändå ut i en fin historia.
Måhända är det för högt ställda krav, men den som är bäst får inte bli bekväm. ”Lotus” är tillräckligt bra för att hålla kvar Little Simz på tronen – men till nästa gång vågar hon kanske riskera lite mer?
Bästa spår: ”Lonely”, ”Thief”
Läs fler skivrecensioner och fler texter av Gabriel Zetterström. Till exempel om Miley Cyrus nya album.