Jan Moström tar emot på kontoret på World Trade Center i centrala Stockholm, långt från huvudkontoret i Luleå och gruvorna i Malmfälten.
Han sätter sig i sin egen besöksstol. Väjer inte med blicken.
Om någon väcker dig mitt i natten – vilken är LKAB:s tuffaste utmaning?
– Den är helt centrerad till Kiruna.
Orden kommer mjukt sjungande, som hade han aldrig lämnat de små gruvorterna Renström och Laisvall i Västerbottens inland där han växte upp med en pappa i gruvan.
Han började yrkeslivet som knappt någon direktör längre gör: på golvet. De fyra första åren körde han malmtåg och var bergsarbetare.
De tio sista har han suttit som vd i LKAB med 5 200 anställda. I vår kliver han av som 67-åring.
Samtidigt väntar enorma investeringar – alla villkorade av att gruvdriften i Kiruna ska kunna fortsätta.
För Kiruna är epicentrum. Stora delar av staden ska rivas och flyttas i ett ursinnigt tempo som vissa kritiker säger blir omöjligt.
Samtidigt pressar EU på Sverige och LKAB att bryta sällsynta jordartsmetaller. Men den nya fyndigheten Per Geijer i Kiruna tarvar stora investeringssummor och utmanar relationen till samerna.
Som om inte det vore nog planeras stora investeringar i den så kallade gröna malmen – järnsvamp – som ska försörja SSAB:s nya gröna stålverk i Luleå i det som kallas för projekt Hybrit. Även där är Kiruna avgörande.
LKAB dröjer med investeringsbeslut.
– Klarar vi inte av att fortsätta bryta malmen i Kiruna faller kalkylen för de enorma investeringar som krävs för den gröna omställningen. Volym är allt för LKAB.
Men vi börjar med stadsflytten. I augusti kom LKAB:s chockbesked: 8 000 av 16 000 Kirunabor måste flytta inom 10 år.
– Går det inte måste vi stanna brytningen, säger Jan Moström.
Han kritiserades först för tajmingen, bara en vecka efter den stora kyrkflytten. Därefter för att beskedet kom så sent att flytten blir svår att hinna.
– Vi kunde inte säga att det var lönsamt förrän i augusti. Då vi tog beslut i styrelsen, efter nära två års utredning.
Kunde ni inte ha berättat för kommunen och övriga aktörer långt tidigare och haft med dem på resan. Nu blir ju väldigt tajt för alla?
– Absolut. Men plus minus ett par hundra meter i deformationslinjen innebär plus minus 5-10 miljarder kronor i kostnader.
Även små ändringar i centrala Kirunas gränsdragning kunde alltså bli dyra.
– Hade vi gått ut tidigare hade vi genast fått detaljfrågor vi inte kunnat svara på, säger han.
Jan Moström vill nu få snabbt besked om tillgång till statlig mark för att kunna bygga nya bostäder till Kirunaborna.
– Helst i går, men det är nu. Det är bråttom.
Samtidigt stöps geopolitiken om i grunden. LKAB:s satsning på sällsynta jordartsmetaller, som behövs för elbilar och vindkraft, ska minska Europas beroende av Kina.
Åter hamnar Kiruna i blickfånget: Per Geijerfyndigheten är en av Europas största och lockar EU-toppar på löpande band. Men här ställs också gruvdrift mot samernas grundlagsskyddade rätt till kultur och renskötsel. Gabna samebys sista renflyttled hotas att skäras av. De säger nej till gruvan och har brutit sitt samverkansavtal med LKAB.
Kommer ni att genomföra stadsflytten och Per Geijergruvan om samebyn säger nej?
– LKAB är så viktig för regionen, Sverige och Europa att vi ska kunna samverka och samexistera. Sedan kanske samerna inte kan göra exakt som tidigare.
Han fortsätter, letar orden.
– Kan inte renarna passera områdena till fots, då får man låta dem passera på djurtransporter.
Gabna Samebys ordförande Lars Marcus Kuhmunen säger å sin sida att samebyn delas mitt i tu av en gruva.
Positionerna är låsta.
Tillbaka till de sällsynta jordartsmetallerna.
Vi kommer in på statens och EU:s roll. Svenska regeringar har alltsedan varvskrisen generellt varit emot statsbidrag och EU har byggts upp runt principen att hindra statstöd. Men nu är världen annorlunda. Kina behärskar runt 90 procent av de sällsynta jordartsmetallerna.
Jan Moström pekar på att Kinas exportrestriktioner i höstas snabbt orsakade kris hos europeiska biltillverkare.
– Kinas dominans gör att de helt kan styra marknaden. Peking sätter bara ett pris och ser de konkurrens sänker de priset.
Han är skeptisk till direkta statsbidrag, men ser behov av prisgarantier eller andra mekanismer för sällsynta jordartsmetaller.
– Vill EU och Sverige ha fram de här materialen så måste man vara beredd att skapa en affärsmodell som håller.
Även flaggskeppsprojektet Hybrit påverkas av osäkerheten. Det har spekulerats i om LKAB dragit i handbromsen, medan konkurrenten Stegra jagar finansiering på en tuff marknad där regeringen kritiseras för svagt stöd till grönt stål. Moström nekar till sänkta ambitioner, men understryker behovet av att minska riskerna.
Han använder en liknelse från sin långa karriär.
– Du ska kunna hoppa ut rakt ner i kallvattnet och ändå kunna simma.
Men nu finns det högerkrafter runt om Europa, även i Sverige, som är emot grön omställning.
– Absolut. Ja, det är starka krafter, säger Jan Moström.
Svenska regeringen är stödd av Sverigedemokraterna som är öppet mot grön industri. Senast i november kritiserade ordföranden i näringsutskottet, SD:s Tobias Andersson statsstöd till det han kallade gröna prestigeprojekt i en debatttartikel i DI.
Vad tänker du om det?
– Ja, bara konstatera och säga att så är det. Och det betyder ju att då måste vi ha ett affärscase med god lönsamhet i grundkalkylen.
Han konstaterar att EU:s utsläppsrättssystem innebär att det blir svårt för fossila stålverk efter 2035.
– Då måste stålet vara grönt.
När fattar ni beslut om Hybrit?
– Jag lämnar ju sista mars. Jag hoppas att vi tar ett beslut under nästa år.
Han skickar en sista passning till regeringen om Malmbanan, LKAB:s pulsåder för att få fram malmen till hamnarna i Narvik och Luleå, där nio allvarliga urspårningar skett sedan 2019.
– Den är inte bra. Det är vi helt överens med Trafikverket om.
Nu väntar snart lugnare dagar. Jan Moström ska läsa mer historiska böcker. Han går tillbaka till sina första år som gruvarbetare.
– Gubbarna på fackklubbsmötena var födda på 1920-talet och hade bara sexårig folkskola, men var otroligt allmänbildade. De förstod hur samhället fungerade och ville bidra till det. Nu utbildas folk under väldigt lång tid, men saknar ofta den bildningen. Det är allvarligt.
