Lorde är den ultrabegåvade barnstjärnan som tidigare inte helt lyckats nå sin potential. På sina två första plattor framstod hon som befogat outvecklad. ”Solar power” från 2021 var konceptuellt spretig och fick ett ljummet mottagande. Men på sitt fjärde album ”Virgin” lever den nu 28-åriga Nya Zeeländskan äntligen upp till sina egna ambitioner.
Ella Yelich-O’connor har släppt en skiva vart fjärde år sedan 2013, varje gång efter någon form av livskris. ”Virgin” tycks ha fötts ur en uppgörelse med allt: sitt ex, sin mamma, sin scenskräck och sina ätstörningar. Men det största konstnärliga framsteget kommer ur att a-barnet Lorde slutat vara så fruktansvärt duktig.
”Var smart nog att låta texterna vara riktigt basic”, har hon själv sagt om albumet, där hon sjunger saker som ”After the ecstasy/testing for pregnancy”. Yelich-O’connor har alltid varit bra på introspektion och det direkta tilltalet, men det är en konst hon verkligen förfinar här. Det är något nästan nyfött över ”Virgin”, en modig skörhet och råhet som vittnar om nyvunnen självsäkerhet. Lorde är så disciplinerad, så i total kontroll att hon kan framstå uppriktigt sårbar utan att bli självömkande eller sentimental.
Det estetiska helhetstänket och viljan att tala klarspråk med lyssnaren är också uppenbart inspirerat av hennes nya vänskap med kollegan Charli XCX.
Looken som byggts runt albumet är underbart minimalistisk, mogen och perfekt avvägd. Lorde har beskrivit sin personliga utveckling som ett ”oozing”, ett sipprande, svällande, och det märks i musiken. Den är som ett sparsamt möblerat industriloft i New York med vidöppna fönster. Ljuden är vackra, svävande och kantigt elektroniska, referenserna rör sig mellan Imogen Heap, Radiohead, tidig Kanye och Robyn. Det estetiska helhetstänket och viljan att tala klarspråk med lyssnaren är också uppenbart inspirerat av hennes nya vänskap med kollegan Charli XCX.
Ibland kan Lordes gravallvarliga, lite monotona sångstil och 80-talsimpulser ta över, som på ”If she could see me now”. Men ett par mellanspår är förlåtliga eftersom de hittar sin plats i den större berättelse som ”Virgin” vill förmedla. Scener och motiv – MDMA, moderskap, kroppsvätskor – återkommer och tecknar en drabbande bild av kroppen och psyket i genomskärning.
Bästa spår: ”GRWM”, ”Man of the year”, ”What was that”
Läs mer:
Lorde om att känna sig som både kvinna och man: ”Jag vägrar bli definierad”
Saga Cavallin: Lordes expanderande genus väcker frågor om vart vinden blåser
