Det första döda djuret upptäcktes mitt på vägen en tidig morgon.
Personalen larmade Malin, som jobbade på naturhotellet. Det såg ut som en anka.
– Jag svarade att här finns inga ankor. Men då sa de att ägarna plockat hit ankorna under gårdagskvällen, säger Malin.
Nästan alla ankor var döda. Efter ett par dagar började även hönsen försvinna.
Naturhotellet ligger mitt i de halländska skogarna, intill Hallasjön som glittrar i vårsolen. De 16 enkla trästugorna, utekök, glashus och utedass står utspridda bland grönskan.
Några av världens största medier, som New York Times, har besökt hotellet som heter ”Stedsans in the woods”. Det har även svenska medier gjort.
”Förtrollande lyx”, skrev Dagens Industri.
”Skogens närhet skapar magi”, skrev Dagens Nyheter.
Redan innan hotellet hunnit öppna hade 731 personer förbokat en vistelse eller donerat pengar. Sedan dess har influerare och turister från hela världen kommit för att på egen hand uppleva den Instagram-vänliga idyllen.
Ägarna är det danska, kända kockparet Flemming Hansen och Mette Helbæk. Två inflyttade klimatentreprenörer som ville leva hållbart, i ett med naturen och djuren. De utlovade en lyxig upplevelse som inte skadar miljön.
Men bland hotellpersonalen hade oron sedan länge gnagt: allt var inte som det framstod på sociala medier.
Malin, som vigt flera år av sitt liv åt hotellprojektet, tog med sig djuren som överlevt till sitt eget hem. Bland annat två svårt skadade ankor. Hon plåstrade om dem. De klarade sig.
– Jag sa till ägarna att de här två får ni inte tillbaka.
Enligt personalen har djuren fått vandra fritt och inte tagits in på nätterna. Djuren hade ätits upp av en eller flera rävar.
– De hade bara djuren för syns skull. De brydde sig aldrig om dem. Det handlade om deras image, säger Malin.
Vid årsskiftet såg Malin att ägarnas bil var borta, och huset låg helt nedsläckt. I ett av rummen hade två marsvin lämnats utan mat. Katten Svend strök omkring ensam.
Då gick det upp för henne.
– De sa inte ens hejdå, säger hon.
Nu har skogen tystnat och stugorna ligger öde. Ägarna är borta. Gäster upplever sig blåsta och har blivit av med sina pengar.
De anställda har lämnats med 158 tunnor fyllda av mänsklig avföring.
– Det har inte varit så hållbart som de visat upp offentligt. Det finns en baksida med den här platsen som gömts undan, säger Lars Delling som också jobbat där.
Dagens Nyheter kan nu, tillsammans med danska tidningen Politiken, berätta vad som hänt.
Flemming Hansen och Mette Helbæk ville skapa någonting nytt. Det danska kockparet drev redan en populär takrestaurang med klimatprofil i Köpenhamn.
2016 gick familjens flyttlass till Sverige, till skogen mittemellan Falkenberg och Ljungby. I sociala medier beskrev de sin längtan efter skogen.
Bakom sig lämnade de en restaurang som drivits helt utan alkoholtillstånd, och med miljoner i skatteskulder till staten.
– Vi gör det här för att vi älskar naturen, sa Flemming Hansen när det svenska statliga bolaget Almi gick in med ett lån till parets nya, gröna dröm.
I Halland välkomnades gästerna till trästugorna med sina stora fönster ut mot grönskan.
Bakom den naturvänliga fasaden dolde sig en helt annan sanning.
Avloppsrören från verksamheten går rakt ut i naturen. Smutsigt vatten, diskmedel, tvättmedel och sköljmedel har länge runnit ut i skogen. När djuren fortfarande var vid liv brukade de bada i det smutsiga vattnet som samlades, enligt personalen.
– Det är miljöbrott, säger Daniel Helsing, bygg- och miljöchef på kommunen, efter att ha tagit del av uppgifterna.
Ett bit in i skogen ligger den första trästugan, med svart snedtak och stora glasfönster. Dubbelsängarna står fortfarande bäddade. I hörnen står vita stearinljus på en pall. På ena väggen hänger badrockar och handdukar kvar, som om tiden stått still.
Gästerna betalade upp mot 10 000 kronor per stugnatt. Nu har många bokat en vistelse som aldrig kommer bli av.
– Stugorna är felbyggda. De höll ett tag, men nu har varje stuga börjat läcka in vatten. Flemming ville bara lägga torv och gräs ovanpå, för att stoppa läckorna. Då började jag förstå att det här inte var ett långsiktigt projekt, säger Lars Delling.
Intill uteköket, med sina öppna eldar, ligger ett stort vackert glashus. Här brukade gästerna äta middagar gjorda på ekologiska råvaror.
Lars Delling har bara bjudits hit en gång under sina fem år på Stedsans. Han tog på sig jeans och en tröja. Men när gästerna kom in till middagen kände han sig plötsligt underklädd.
– Det var välbeställda, välklädda storstadsbor som kom hit. Damerna hade högklackat, men lagom till middagen hade de bytt om till safarikläder. Safarihatt, kamouflagekläder och höga gummistövlar. Som om de skulle ut i djungeln, säger han.
Gästerna kom från storstäder i Norden, men även Tyskland och till och med Guatemala.
– Mette och Flemming har marknadsfört det här otroligt väl.
När Hylte kommuns miljöinspektörer var på plats 2018 gjorde de flera upptäckter. I sina anteckningar noterade de hur smutsigt vatten, urin och avföring dumpades i naturen, i strid med reglerna. Kommunen övervägde att ingripa med ett förbud, men paret lovade bättring.
Kommunen följde aldrig upp, och kan inte svara på varför de inte gjorde det.
Sedan dess har problemen bara växt.
– Voilá. Över 150 tunnor fyllda av mänsklig skit, säger Lars Delling.
Uppe i en fruktträdgård står ett mindre hav av stora, svarta tunnor i plast. Tunnorna kommer från utedassen som ligger intill varje stuga. Några är inplastade, kanske för att dölja lukten. Inne i plasten rinner vätskor i grönt, gult, rött och brunt.
– Det är nog för att det är urin där också, säger Lars Delling.
Det här har de lämnat kvar till er?
– Någon måste ju ta hand om det. Sen har lite av det hällts ut här i trädgården också. Du ser högarna här, säger Lars Delling som tidigare själv fått i uppdrag av ägarna att dumpa avföring i naturen.
Lars Delling lyfter locket på en av tunnorna och DN:s fotograf backar snabbt undan.
– Jag tror inte att någon av grannarna vet att det här står här. Då hade det blivit ett jävla hallå, säger Lars Delling.
Inne i båthuset nere vid Hallasjön står dörren på glänt. På ett träbord ligger en grön gästbok. I den varvas barnteckningar med hälsningar från gäster som tackar för en härlig naturupplevelse.
Där finns också en ledtråd om var ägarna tagit vägen. Hälsningen är skriven redan förra våren, långt innan paret försvann.
”Käre Flemming och Mette. Stort tack för en autentisk weekend i den svenska skogen. Tack för allt. Bastu, härliga människor och good vibes. Vi kommer och bygger i Guatemala”.
Förra sommaren, mitt i säsongen med gäster boende på naturhotellet, startade ägarna en ny hemsida. Den ekonomiska snaran hade börjat dras åt runt paret. Svenska myndigheter hade blivit kontaktade av danska staten kring parets stora skulder.
”Hotel San Pedro – Organic, Simple, Local”, står det på hemsidan.
Ett nytt hotell med klimatprofil. I Guatemala.
Över två veckor innan Stedsans stängdes ned publicerade det danska paret en video på det nya hotellets Instagram. Kameran sveper över det stilla vattnet på sjön Atitlán.
”Byråkrati och höga skatter gör det nästan omöjligt att bana nya vägar”, står det i inlägget.
Intern dokumentation mellan ägarna och deras olika investerare visar att planerna på en flykt till Guatemala funnits sedan lång tid tillbaka. Trots det har Flemming Hansen och Mette Helbæk fortsatt hålla bokningarna till Stedsans öppna.
Gäster som aldrig kommer att få uppleva naturhotellet, och som har betalat i onödan.
Stedsans försattes i konkurs i mars. Paret registrerades som utvandrade redan innan jul. Under deras tid i Sverige har skulderna ökat, och även den svenska staten började kräva in pengar.
Skulderna uppgår till över sex miljoner kronor.
Malin, som fram till nyligen var anställd, hoppades in i det sista att naturhotellet skulle överleva.
I stället tar hon än i dag hand om de ankor och höns som klarat sig. Ankorna vill inte vara nära människor, men håller sig ändå i hennes trädgård.
Hon är upprörd över att gäster gjort närmare 200 bokningar som aldrig kommer att bli av. Bokningar som genererat upp mot en miljon kronor.
– De visste vad de gjorde. Det är många gäster som känner sig lurade, och det är förjävligt att de nu sitter i Guatemala och lever på deras pengar. Jag hoppas att de inte lurar fler människor, säger hon.
Känner du dig lurad?
– Ja, det gör jag. Och tänk då de som har bokat och betalat, hur lurade de måste känna sig. Alla jag jobbat med är besvikna på Mette och Flemming. Att de kunde de lämna oss i sticket såhär, säger hon.
På andra sidan Atlanten svarar Flemming Hansen.
Han avfärdar att paret skulle ha hanterat avlopp eller avföring på ett felaktigt sätt, trots kommunens anmärkningar. I stället har de utmanat normerna, menar han.
– Vi har satt helt nya standarder inom hållbarhet. Men jag vet mycket väl att vårt paradigm utmanar det gängse synsättet, där man bara spolar ner allt i avloppet och låter kommunen ta hand om det, säger Flemming Hansen.
Han ser heller inga problem med hur Stedsans hanterat djuren, eller att de dött.
– Det är helt normalt att man förlorar djur till rävar, säger han.
Han ber om ursäkt till de som känner sig lurade och säger att det aldrig var avsikten. Förhoppningen var att hotellet skulle kunna drivas vidare.
Hur mycket är ni skyldiga Skatteverket?
– Jag vet inte. Jag tror att det är över sju miljoner.
– Jag har inget till övers för det danska skattesystemet. Jag ser Skatteverket som en narcissistisk entitet som säger en sak utåt och agerar på ett annat sätt inåt.
Har ni tänkt betala tillbaka skatteskulderna?
– Hur skulle vi göra det? Jag får inte starta ett företag. Jag är dömd till ett liv i fattigdom.
Ni renoverar ett hotell som ser både fint och exklusivt ut. Vad har folk missförstått när de ser ert nya liv i Guatemala, och tror att ni har gott om pengar?
– Jag är den fattigaste man som du någonsin pratat med. Vi hyr det här hotellet för motsvarande knappt 9 000 kronor i månaden. Det är vårt hem, och det är här vi försöker hitta en ny grund att stå på.
Utifrån ser det ut som att ni har undkommit rättvisan genom att flytta?
– Jag hoppas att vi har kommit undan. Jag tror att vi kan bidra med många bra saker i världen. Men samhället är galet, säger Flemming Hansen.
