Det nya upplägget under Tiomila innebar att damerna för första gången sprang de två första två sträckorna i mörkret, och det var alltså Hanna Lundberg för OK Renen som var snabbast på den historiska sträckan.
– På en första sträcka måste man alltid vara tuff och på hugget. Jag älskar att springa natt och det känns som tjejerna får en större del av kaveln. Om det är exakt så här upplägget ska vara vet jag inte, men jag tycker att det är jättebra att orienteringen utvecklas, säger hon.
Lundberg sprang i mål elva sekunder före den rutinerade förstasträckslöparen Victoria Hæstad Bjørnstad, som tävlar för fjolårets segrare IFK Göteborg.
– Det var mer orienteringstekniskt än snabblöpt jämfört med att springa på dagen. I laget har vi snackat en del om att det är nytt, men det är ju första gången för alla. Det var en häftig känsla att springa den första sträckan, säger hon.
Nattorientering är något som många klubbar tränar under på vinterhalvåret. Sussie Tistad är en som gjort det. Hon sprang den första sträckan för IFK Lidingös femtelag.
– Jag har sprungit mycket natt genom åren, men det var första gången på en stafett. I vår klubb har det varit en positiv känsla inför och det är många tjejer som springer natt i Lidingö, säger hon.
– I år har vi fem lag med både elit, ungdomar och tanter. Jag tycker upplägget är roligt för alla lag som är långt efter som går ut i vågstarten och få sällskap i skogen. Det blir lite mer stafettkänsla, säger hon.
Det nya upplägget för damerna, med natt och sex sträckor i stället för fem, ser Hanna Lundberg som något positivt.
– Jag tycker att det är jätteviktigt att orienteringen ska utvecklas och växa. Då måste vi testa nya upplägg och det här är ett exempel på att vi vågar göra det, säger hon.
– Nästa år vill jag gärna att någon annan i min klubb vågar ta den första sträckan. Om fler lär sig tror jag det kan vara ett vinnande koncept framöver.
Efter tre herrsträckor och två damsträckor var det för första gången paus i stafetterna. Det gjorde att både herr- och damlöparna hann prata ihop sig inför jaktstarten som inleddes med ”långa natten” och ”långa dagen”.
Joakim Svensk fick uppgiften i Stora Tuna.
– Det var en liten skillnad mentalt från förra året. Framför allt vet man hur långt man har bakåt. Det vet man ju inte annars. Jag hade koll på några löpare som jag vet att jag gärna har sällskap med, men väl ute i skogen är det som det brukar, säger han.
Senare avslutade hans bror, Emil Svensk, och förde in klubben till en efterlängtad seger. Det var nämligen 60 år sedan ett herrlag från Stora Tuna senast vann Tiomila.
– Jag har sprungit väldigt stabilt, men man vet ju aldrig hur man ligger till. Det var först i slutet jag kunde slappna av lite. Alla har orienterat otroligt bra, säger Emil Svensk.
– Vi tar ut ett lag för att vinna, så får det bära eller brista. Det är det här vi har tränat för väldigt länge, sedan jag var ungdom egentligen. Tiomila är huvudfokus under vintern för både damerna och herrarna, säger Joakim Svensk.
Några timmar senare korsade Stora Tuna mållinjen som segrare – igen.
Det blev ett rafflade avslut när damernas stafett skulle avgöras. Tove Alexandersson gick ut på en sjundeplats, En minut och 28 sekunder efter ledande lag. Men efter att lagen framför gjort några misstag, bland annat förhandsfavoriterna IFK Göteborg, var saken avgjord.
– Jag såg inte de andra lagen så jag hade ingen aning hur vi låg till. Vi var taggade på att plocka tid och placeringar på de sista sträckorna och det var väldigt inspirerade att se herrarna vinna, säger Alexandersson.
– Det är häftigt och det känns jättestort att ta en dubbelseger.
Läs mer:
Historiska nattsträckor för damer – men nya formatet får kritik
VM i orientering kommer till Sverige 2029