Lyxproblemet skapar det stängda skidlandslaget

Stockholm i oktober. Svenska skidförbundet har upptaktsträff för media.

Längdlandslagets chef Anders Byström sitter i en liten biograf som används som intervjulokal. Han tittar fram mot OS i februari. Det är då VM-succén med sex damguld av sex möjliga ska upprepas.

Byström är mannen att bestämma vilka åkare som ska få starta i de olika loppen.

– Det blir oerhört hårt. Vi har bara fyra platser. Så vi kommer att behöva ställa över åkare som kan ta guld eller i alla fall medalj. Det säger sig självt att det är väldigt hård konkurrens och det är väldigt viktigt att vara i slag tidigt på säsongen. För vi har inte mycket tid på oss att ta ut åkarna.

Gällivare i november. Längdåkarna har Sverigepremiär. Det är här och nu det svenska OS-kvalet börjar med tre tävlingsdagar.

Dagen efter sista tävlingen ska Byström meddela vilka som får vara med under första världscuphelgen och därmed ge sig chans att öka möjligheterna att få tävla i OS-spåren.

Det är mycket nerver i den klara, kalla luften. Hur är formen? Men framför allt, hur blir det med kylan? Ställs tävlingarna in?

Frida Karlsson kommer från träningslägrets värme på Teneriffa. Hon har knappt stått på skidor sedan hon vann VM:s femmil. Nu oroar hon sig för att kylan ska förstöra för åkarna som vill kvala in till OS.

– Det är dem man har tänkt på främst. Alltså, visst det är tungt för oss andra också om vi inte skulle få tävla men just de som ska kvala till (världscuppremiären i) Ruka, för de åkarna kan det här vara avgörande för hela säsongen.

Blickar man från den kalla skidmiljön tio mil norr om polcirkeln, tre månader fram och ner mot de italienska OS-spåren så kommer guldmaskinen Jonna Sundling att vara given i sprint.

Maja Dahlqvist, Linn Svahn, Emma Ribom, Johanna Hagström kommer sedan ligga längst fram i OS-racet om de övriga platserna.

I distansloppen är det ännu tuffare.

Jonna Sundling, Ebba Andersson och Frida Karlsson tar varsin plats om de har en normal säsong. Alla andra får slåss om den enda som finns kvar.

– It’s a blessing and a curse att vara i ett sånt här landslag.

Det är verkligen en mördande konkurrens i damlaget

En välsignelse och en förbannelse.

Moa Ilar beskriver hur det är att tävla med och samtidigt mot de bästa i världen.

– Det är verkligen en mördande konkurrens i damlaget. Om man får åka en distans så vet man att man är en medaljkandidat, så enkelt är det. Hade man varit i något annat landslag hade man kunnat vara ganska självsäker på att få åka i OS, men här gäller det att visa i lopp efter lopp att man ska ha en av de där få platserna, säger Moa Ilar.

Då har hon just blivit fjärde bästa svenska i sprint och slagit både Ribom och Hagström. Hon brukar vara bäst i distans men ger nu landslagsledningen nya lyxproblem.

Dagen efter står en annan Moa i ymnigt snöfall och visar efter prisutdelningen vad hon fått i påsen för sin fjärdeplats. Choklad. Något annat hon ännu är osäker på.

– Och lite cash, säger Moa Lundgren och håller leende upp ett kuvert.

Moa Lundgren var trea av svenskorna under lördagen. Men då var varken Frida Karlsson, Jonna Sundling, Emma Ribom eller Linn Svahn med.

I en annan tid eller ett annat land skulle Moa Lundgren kunnat räkna med att ta en av de åtta damplatserna i OS-truppen.

– Det brukar jag påtala för ganska många ganska ofta. Det är en spännande tidsepok, konstaterar Moa Lundgren.

Hon vann sprintguld både i junior- och U23-VM. Moa Lundgren har sedan ändå aldrig lyckats ta sig till ett mästerskap som senior.

– Det fräna är att nästan alla i A-landslaget är de jag var i juniorlandslaget med. Linn, Frida, Ebba, Emma, Johanna, Moa och jag. Av oss har jag kanske varit svajigast.

Det där är en drömvärld som jag hoppas att få uppleva någon dag

Åkarna hon nämner siktar på att vara en av de fyra som får starta i OS-loppen. Moa Lundgren hoppas först och främst på att vara en av de åtta damerna i OS-truppen.

– För mig handlar det om att vara här och nu och ta varje chans jag får och verkligen göra det bästa av situationen. Jag var tredje svenska i sprinten också, så det är klart att det är ett steg närmare. Men det gäller att inte fastna för mycket vid idén om OS utan att göra det bästa av den tävling som är för stunden.

Bakom ryggen på Moa Lundgren packar Ebba Andersson ner sakerna från prisutdelningen i sin ryggsäck.

Åkare som Moa Ilar och Moa Lundgren måste prestera resultat varje gång de tävlar.

Ebba Andersson tillhör de få som kan lägga upp hela sin säsongsplanering för att vara i toppform till OS.

– Det där är en drömvärld som jag hoppas att få uppleva någon dag. Just nu är jag inte där så då gäller det bara att anpassa sig efter förutsättningarna, säger Moa Lundgren.

Det är tufft att vara i en sits där man känner att man behöver vara på sin bästa förmåga helg efter helg

När Ebba Andersson har fixat klart med sin ryggsäck säger hon:

– Det är så klart en trygghet för mig att ha koll på vad som väntar framöver. Planen har aldrig varit att vara i någon sorts toppform den här helgen. Nu ska bara grundformen vara på sin plats och det känner jag att den är.

– Jag kan verkligen tänka mig att det är tufft att vara i en sits där man känner att man behöver vara på sin bästa förmåga helg efter helg.

Jonna Sundling har tidigare i karriären siktat på en plats i distansloppen. Ofta fick hon nöja sig med sprint men i senaste VM tog hon brons i skiathlon. I OS lär hon bli uttagen till alla lopp och ett hägrande mål är ett guld i distans.

– Det hade varit helt sjukt stort. Men jag vill inte jinxa något.

Hur är det att du precis som Ebba och Frida kan lägga upp säsongen som du vill och inte behöver kämpa om en OS-plats?

– Det är lyxigt. Tacksamt. Verkligen. Man kan gå in i säsongen med lugn och ro. Man vill ju leverera på vägen men det är klart att man kan sänka axlarna.

Den som i den bitande kylan mest av alla ger läget i svensk damskidåkning ett frostigt ansikte är Märta Rosenberg.

I februari vann hon två individuella guld vid U23-VM. På frågan hur hon ser på sina OS-chanser svarar hon:

– De är minimala.

Hon är inte bitter utan konstaterande när hon fortsätter:

– Det är som det är. Man kunde ha varit lite bättre så hade man inte haft det problemet. Så får man tänka. En dag kanske ens egen tur kommer.

Den dagen kan komma när dagens stjärnor slutat. Faran är att Sverige då hamnar där norsk damåkning är nu.

Under flera år hade norska damlandslaget tre tydliga och starkt lysande stjärnor. Marit Bjørgen, Therese Johaug, Heidi Weng. Övriga fick slåss om de få platser som fanns i distansloppen.

Nu har Bjørgen och Johaug slutat. Weng håller fortfarande bra klass men bredden på toppen finns inte längre. Toppen är trubbig.

Falun arrangerar VM 2027. Det året fyller Jonna Sundling och Maja Dahlqvist 33 år. Ebba Andersson, Moa Ilar och Emma Ribom blir 30 år.

Landslagschefen är samtidigt högst medveten om att en annan verklighet kan vänta inför nästa OS

Frida Karlsson och Linn Svahn är två år yngre men Frida Karlsson har flera gånger pratat om att lägga av efter VM i Falun. Då väntar en mästerskapsfri säsong.

Anders Byström jobbar med lyxproblemet att ta ut rätt åkare som ska vinna guld för Sverige i vinter. Landslagschefen är samtidigt högst medveten om att en annan verklighet kan vänta inför nästa OS.

Sverige kan då vara tillbaka i läget före Charlotte Kalla.

– Vi har ett ansvar att inte bara bry oss om här och nu. Även om det är lätt att göra det för att det går så bra. Vi har yngre tjejer som är på ett rimligt avstånd. De åkarna måste vi successivt försöka slussa in. Ett sätt är att först låta dem etablera sig i skandinaviska cupen och ta det stegvis, säger Byström.

Landslagschefen lyfter fram hur dagens stjärnor inte bara lever i sitt eget nu.

– Våra åkare, och då pratar jag om dagens stjärnor, är väldigt uppmärksamma på problemet som kan komma och utmaningen. De har varit tydliga med att de vill ha med yngre åkare och hjälpa dem. Till exempel har de visat hur de gör övningar i gymmet. En sån grej tror jag är jätteviktig. För det är bara att vara ärlig: de stjärnor vi har nu slutar om några år.

– Den utmaningen har vi identifierat men sedan är det inte bara att plocka fram nya åkare.

Jag minns själv när jag kom in i landslaget och fick hjälp av åkare som Charlotte Kalla och Ida Ingermarsdotter

Ebba Andersson tycker att det är självklart att hjälpa yngre som vill upp.

– Jag ser det som något som har stort värde. Jag minns själv hur det var när jag kom in i landslaget och fick hjälp av åkare som Charlotte Kalla och Ida Ingermarsdotter som jag kunde lära saker av. Det banade väg för en själv.

– Det är klart att vi i grunden är individualister men det finns ändå ett lagtänk.

Vad kan du tipsa yngre åkare om?

– Det är erfarenheter man har lyckats få med sig på vägen. Det kan handla om val man kan göra och om inställning.

Ebba Andersson säger det medan SVT:s tekniker har börjat dra ihop kablarna. Helgens tävlingar och sändningar är slut. Ebba Anderssons grundform räckte till två segrar på två starter.

Och tittar man en bit ner i resultatlistan står ett intressant framtidsnamn på 21:a plats. Thelma Falk. 15 år.