I slutet av september skickade samordnaren brev till Sveriges kommuner, en inbjudan till ett möte om ”hur arbetet med frivillig återvandring kan stärkas.”
När detta brev damp ner i Jokkmokk blev svaret från kommunen ”tack men nej tack”. Roland Boman, kommunstyrelsens ordförande från det lokala partiet Framtid i Jokkmokks kommun (FJK), var först ut med att tacka nej, i ett svar till samordnaren som blev viralt och efter det har flera kommuner följt Jokkmokks exempel.
I Skåne hängde Malmö på, i tät följd av Lunds kommun som styrs av Socialdemokraterna och Moderaterna.
För ordförande i kommunstyrelsen Anders Almgren (S) och vice ordförande Rasmus Törnblom (M), var det självklart att tacka nej till mötet med samordnaren.
– Jag ser inte vilka problem i Lund man skulle lösa genom att ta det här mötet. De flesta Lundabor vill att deras kommunpolitiker prioriterar viktiga frågor för Lund, som ordning och reda i ekonomin, att barnen lär sig ordentligt i skolan och att svärmor har det bra på äldreboendet, säger Rasmus Törnblom.
Han menar att frågan om återvandring i en Lundakontext framför allt blir symbolpolitik.
Hur svarar du de som blir förvånade över att du som moderat tackar nej till det här mötet?
– Jag är i första hand Lundabo och i andra hand moderat. Utifrån den ordningen försöker jag som moderat göra Lund till en bättre plats. Bland allt annat vi gör, bedriver vi en aktiv arbetsmarknadspolitik för att fler lundabor ska komma i jobb och bli självständiga. Det gäller oavsett om du kommer från Småland, Stockholm eller Syrien, säger Rasmus Törnblom.
Kollegan Anders Almgren (S) fyller i:
– Vi har ju aldrig tidigare haft något blocköverskridande styre i Lund. Det är nytt för oss, och vår interna devis är att vi ska fokusera på väsentligheter. Återvandringsfrågan är liksom mer av ett nationellt slagträ och det är inte det vi koncentrerar oss på här, säger han.
– Jag är alltså kommunstyrelsens ordförande i en stad som har Sveriges mest internationella och högst rankade universitet. Mängder av stora internationella företag på plats som är konkurrenskraftiga. Jag är själv högst politiskt ansvarig i en kommun med 11 000 medarbetare som levererar välfärd varje dag.
Han tillägger:
– Överallt har vi ju mängder av medarbetare med annan än svensk bakgrund som levererar kvalitet och engagemang varje dag. Varför ska jag aktivt gå ut bland medborgarna och fråga, ”är det ingen som vill flytta härifrån?”.
