Magdalena Andersson har precis fått talmannens uppdrag att sondera möjligheterna för att bilda en ny regering. Hon har däremot inte fått någon deadline för när uppdraget ska redovisas, det blir nästa talmans sak att avgöra hur länge hon får hålla på.
Måndagen den 28 september ska riksdagen besluta om vem som ska vara talman den kommande mandatperioden och därmed också sätta tidsramarna i den pågående regeringsbildningsprocessen. Socialdemokraternas utgångspunkt är att det största partiet ska ha talmansposten, men har ännu inte nominerat någon kandidat. Nomineringen väntas komma inom kort och då är sannolikt Andreas Norléns dagar som talman räknade. Omröstningen blir ett första prov på om de fyra partierna på Magdalena Anderssons sida kan enas om en talmanskandidat.
Samma dag är det också skolstart för de nyvalda riksdagsledamöterna. På traditionellt manér läser riksdagens tjänstemän upp varje namn i kammaren och vederbörande måste svara jakande för att markera sin närvaro. Ungefär en tredjedel av ledamöterna är nya jämfört med förra mandatperioden.
Tisdagen den 29 september sker riksmötets öppnande, med allt vad det innebär av pompa och ståt och inbjudna hedersgäster. Men eftersom det inte finns någon ny regering på plats finns det heller ingen ny statsminister som kan läsa upp sin regeringsförklaring. Därför blir riksmötets öppnande en mer ceremoniell övning där det mest spännande som sker är att kung Carl Gustaf håller tal för riksdagsledamöterna som sedan får gå och mingla i riksdagens sammanbindningsbana.
Tisdagen den 6 oktober fattas beslut i kammaren om vilka ledamöter som ska sitta i vilka utskott samt i EU-nämnden. Fördelningen av utskottsplatserna sker i första hand genom interna processer i respektive parti, men en kartell mellan S, V, C och MP har också bildats för att samordna de olika platserna. Där blir det också förhandlingar mellan partierna om vem som ska bli ordförande och vice ordförande i varje utskott. De personerna utses sedan formellt av respektive utskott, förmodligen samma dag som omröstningen i kammaren.
Torsdagen den 12 november är höstens kanske mest ödesmättade datum. Då måste en ny regering senast lämna in sitt förslag till statsbudget till riksdagen, annars öppnar man för att partierna på högersidan kan få igenom sitt budgetförslag i stället. Det hände efter valet 2018 när regeringsbildningen drog ut på tiden och den dåvarande oppositionen ställde sig bakom en budget signerad M+KD. Ett smärtsamt bakslag för den dåvarande finansministern Magdalena Andersson som då satt i en övergångsregering och inte kunde göra något åt saken.
För att samma sak ska ske även i år krävs sannolikt att Moderaterna tar initiativ för att samla Tidöpartierna bakom en gemensam budget. Enligt DN:s uppgifter har M ännu inte bestämt sig för om partiet ska försöka samla de övriga eller gå fram med ett eget budgetförslag. Orsaken är att det efter valförlusten finns en vilja inom M att tydligare markera vad det egna partiet står för, men frågan är om den önskan i slutändan övertrumfar lusten att ge Socialdemokraterna en knäpp på näsan.
Om partierna på högersidan bestämmer sig för att försöka få igenom en gemensam budget kommer den i stor utsträckning att bygga på den senaste statsbudgeten som lämnades till riksdagen för knappt ett år sedan. Skillnaden blir att det tillkommer några enstaka förslag med tydlig prägel från respektive parti. En lågoddsare är till exempel att M i så fall skulle föreslå ytterligare ett jobbskatteavdrag.
Om regeringsbildningen inte hinner bli klar står de rödgröna partierna inför ett dilemma. Ska de chansa på att Tidöpartierna inte kan samlas bakom en budget eller försöka hitta ett sätt att stoppa ett sådant förslag? Enligt DN:s uppgifter är Socialdemokraternas mål i så fall att försöka enas bakom en övergångsbudget, det vill säga den senaste statsbudgeten som kompletteras med diverse indexuppräkningar. Om de fyra rödgröna partierna röstar för övergångsbudgeten skulle det hindra högersidan att få igenom sitt förslag och dessutom öppna upp för att återkomma med gemensam politik i en ändringsbudget längre fram. Om de kommer överens om ett regeringsunderlag, vill säga.
Läs mer: De kan bli ministrar i en ny regering