Våren 2022 skrev Ukrainas digitaliseringsminister ett brev med ett hårt formulerat krav: Stäng ner .ru, den ryska toppdomänen. Ett krav som, om det hade blivit verklighet, hade klippt av Ryssland från internet.
Rysslands fullskaliga invasionskrig hade just inletts, stora delar av världen reagerade med avsky. Handelssanktioner infördes, bojkotter drog igång, Ryssland stängdes ute från affärs-, idrotts- och kultursammanhang.
Men kravet att stänga .ru fick kalla handen. Det hade gått emot en närmast helig princip för hur internets mest grundläggande delar styrs och – enligt principens försvarare – kunnat hota hela nätets framtid.
Mottagare av ministerns brev var Icann, en organisation okänd för de flesta men med en tung uppgift: Att se till att internet fortsätter fungera. I hela världen. Det är Icann som hanterar systemet för domännamn och hur IP-adresserna fördelas över världen. Organisationen är den yttersta garanten för att exempelvis DN.se pekar på rätt nyhetssajt och att internettrafik kan flyta mellan Kina och Sverige.
Högsta chefen för Icann är sedan ett knappt år Kurt Erik Lindqvist, ursprungligen från Åland med lång bakgrund i Sverige.
– Det finns en etablerad policy, både för när ett nytt land ska få en toppdomän och när ett land slutar existera och inte ska ha rätt till en, säger han när DN möter honom under ett Stockholmsbesök.
– Om man börjar göra avvikelser från policyn, låta ett land vara mer värt än ett annat, då raseras förtroendet.
”Förtroende” och ”neutralt” är två ord som återkommer när Kurt Erik Lindqvist, eller ”Kurtis” som han brukar kallas i de här kretsarna, beskriver Icanns syfte. Ingen äger internet. Det bygger på frivilligt samarbete världen över, och att alla ställer upp på några grundläggande överenskommelser, tekniska standarder och system. Organisationens syfte är att vara platsen där man kommer överens om sånt. Det är ett virrvarr av kommittéer och grupper där stater, organisationer och företag får komma till tals.
Vad vore internet utan Icann?
– Risken är att vi inte skulle få ett enhetligt internet, utan en sönderfallande samordning. Vår roll är att samordna så vi har samma policy, samma struktur överallt. Utan det skulle man få ett fragmenterat internet.
Icann är under ständig press. Att ta ifrån Icann dess makt över nätet vore fullt möjligt. Någon – till exempel Kina, Google eller Ryssland – skulle kunna tröttna och starta ett eget register över domännamn. Alla som använder internet skulle då behöva välja sida: Vems system är det som gäller? Vem ska bestämma vart DN.se leder? En sådan utveckling skulle i princip innebära att internet delas i två, eller flera, delar.
När Icann nyligen släppte en rapport om styret var det med en ödesmättad rubrik: ”Vad som håller ihop internet – och varför det nu är hotat.”
Än så länge har systemet stått pall.
– Många länder som geopolitiskt inte står varandra så nära kan ändå inse att det finns ett stort värde i systemet, säger Kurt Erik Lindqvist.
Men det betyder inte att det är fritt från kontroverser. Ett turkiskt företag har länge försökt få rätten att börja sälja domännamn under .islam och .halal, men krav på att de borde kontrolleras av någon som representerar världens muslimer har satt stopp. En annan är .amazon, där Icann fick besluta om huruvida den ska betyda en stor e-handlare eller en regnskog i Sydamerika. (E-handlaren vann.)
Även länders domännamn kan bli politiskt laddade, eftersom de i dag kan ses som en nationell identitet, som en flagga eller landslagströja. Efter 1990-talets fredsprocess mellan Israel och Palestina registrerades .ps som en palestinsk domän som fick bli kvar trots att förhandlingarna havererade och någon palestinsk stat inte upprättades. Jugoslaviska .yu raderades när landet inte längre fanns. På grund av märkliga historiska skäl finns faktiskt .su för Sovjetunionen fortfarande kvar, men det är ett undantag.
Icann tassar försiktigt kring sådana frågor, allt för att inte stöta sig med några parter.
– Vi är apolitiska. Vår roll är att neutralt förvalta tekniska parametrar som krävs för ett stabilt, fungerande internet. Inget mer, inget mindre.
Det leder dock inte alltid till återhållsamhet. Afrinic, som ansvarar för grundläggande internetfunktioner i Afrika, har i flera år präglats av kriser och inre strider om makt och inflytande, vilket har skapat oro för det regionala internetstyret. Det har fått den annars lågmälde Kurt Erik Lindqvist att ta till brösttoner: I ett brev till Afrinics chef skrev han i somras att ”chockerande anklagelser” hade gjort Icann ”djupt oroat” över styret, ett osedvanligt hårt angrepp inom den internationella internetdiplomatin.
Att Icann är oberoende är en relativt ny företeelse. Organisationen kontrollerades länge av den amerikanska staten genom USA:s handelsdepartement. Efter många år av förhandlingar släppte USA till slut kontrollen 2016 och övergick till en modell där en mängd intressenter – inte bara länder – kan säga sitt.
Det fanns ett amerikanskt motstånd innan det skedde. Och bland de mest högljudda motståndarna: Dåvarande presidentkandidat Donald Trump och den profilerade och nu mestadels Trumplojale Texassenatorn Ted Cruz.
Det väcker frågan: Är de sugna på att försöka ta tillbaka kontrollen? Rent formellt är Icanns relation till USA likadan som till andra länder, men det är knappast en slump att huvudkontoret ligger i en glas- och betongbyggnad i Los Angeles och inte i något annat land.
Ingen från USA-håll har pratat om att återta kontrollen, enligt Kurt Erik Lindqvist. De verkar ha accepterat ordningen och gått vidare.
Men därmed inte sagt att det inte finns internationella slitningar.
– Det finns länder som har andra åsikter om hur internet borde styras. Vissa som tycker att den ekonomiska tillväxt internet möjliggör är ett problem snarare än en möjlighet. Det är en risk. Vi måste försvara oss och modellen där alla – stater, privata aktörer, civilsamhället – har lika röster. Det finns alltid krafter som vill förändra eller förhindra det.
Vilka är de krafterna?
– Stater som har andra agendor.
Vilka stater?
– Ryssland har till exempel en annan syn på hur internet ska styras, de vill se mer av en FN-ledd styrning, eller åtminstone en-per-stat-ledd styrning, säger Kurt Erik Lindqvist.
En risk med nuvarande system, säger han, är hur lätt det är att glömma bort att det finns. Internet bara fortsätter att fungera, trots allt.
– Kanske har vi varit lite för duktiga. Jag brukar skoja och säga att det är bra att alltid vara lite orolig. Det gäller här också. Många företag och branscher som har byggt hela sin idé på internet tar det för givet. Det är ganska farligt.













