Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Man kan verkligen dras till de märkligaste män. Jag inbillar mig att många kvinnor vet det, att någon gång i livet söker man fel mans sällskap. Oftast känner man inte till innan hur fel han är, att han är våldsam eller elak eller djupt narcissistisk, men det visar sig och det kostar.
Vad de flesta aldrig har upplevt är att aktivt söka umgänge med en man som har dömts för att ha köpt sex av minderåriga. Rättssaken mot Jeffrey Epstein började med att en 14-årig flicka anklagade honom för att ha förgripit sig på henne.
Ett sådant beteende får de flesta kvinnor att rygga tillbaka. För att man själv har varit en 14-årig flicka, för att man har döttrar och för att blotta tanken på att en förhållandevis gammal man skulle göra något mot ett barn får en att må illa och bli rasande på samma gång.
Det är här den norska kronprinsessan Mette-Marit tycks avvika.
Hon valde att hålla i kontakten, trots att hon med all sannolikhet kände till domen mot Jeffrey Epstein från 2008, då han dömdes just för att ha köpt sex av minderåriga. Mette-Marit googlade 2011 och sedan skrev hon till Epstein: ”Det ser inte bra ut” – följt av en smiley.
Smiley? Vad var det i sammanhanget som den blivande drottningen tyckte hade en så lättsam prägel? Kontakten fortsatte, enligt de släppta filerna, i flera år till.
Tonen i mejlen som publicerats är den mellan ganska nära vänner, i värsta fall kan den kallas flörtig.
Jag vet förstås inget om kronprinsessan Mette-Marits själsliv. Men min allmänna känsla när kvinnor lierar sig med dömda sexförbrytare är att det finns något på en gång grandiost och trasigt i det.
Är det något man kan slå fast med bestämdhet efter att ha tagit del av de senast släppta Epsteindokumenten, är det att det faktiskt finns en internationell rikemanselit som älskar varandra för att de är just en elit. Inga gränser finns dem emellan, inga ideologier spelar någon roll, därför att de tillhör en egen socioekonomisk sfär.
Därför väcks nu frågan i norska tidningar om huruvida Mette-Marit kan bli drottning
Jag får intrycket av att de kickar på själva nihilismen i den sfären. Moral av den ganska låga kalibern ”våldta inte barn” gäller inte, tvärtom. Att höja sig över allt sådant är själva rationalen, det är vad som särpräglar dem i förhållande till massan.
Men här finns ett glapp. För människor i demokratier vill kunna beundra dem som är höjda över dem själva i kraft av makt och inflytande.
I synnerhet gäller detta för monarkier i socialdemokratiskt formade länder, som bygger på att beundran slår ut idén om jämlikhet.
Därför väcks nu frågan i norska tidningar om huruvida Mette-Marit kan bli drottning. I Aftenposten skriver den politiske redaktören Kjetil B Alstadheim att det som nu framkommer om kronprinsessans vänskap med Jeffrey Epstein är värre än att prinsessan Märtha Louise har gift sig med en schaman, värre än att Mette-Marits son Marius Borg Høiby i veckan ska stå i rätten, åtalad för våldtäkter, misshandel, hot och narkotikabrott. Det är värre, eftersom det direkt påverkar statsskicket.
Själv har kronprinsessan bett om ursäkt och hänvisat till ”dåligt omdöme”, kallat det ”genant”.
Det är synd om den här kvinnan nu, inget tvivel om den saken. Men jag är rädd för att ”dåligt omdöme” inte på långa vägar kommer att räcka för att ta den norska monarkin igenom denna välmotiverade skitstorm.
Läs fler texter av Malin Ullgren.
