Kenth Larsson, 68, är en institution i Brynäs och i Hockeysverige.
Det är torsdagskväll och med lugn och säker stämma sätter han i gång ännu en match, mot Rögle, i Monitor ERP arena. Eller Gavlerinken som många håller fast vid.
Nuförtiden är han också känd på stan och i vimlet i foajén före match.
– Förr i tiden kunde folk säga, ”jaha, det är du med rösten”. Numera kommer det fram 20-åringar och vill ta selfies, berättar han.
Kenth Larsson har upplevt Brynäs 13 SM-guld (1964–2012) på en klubblängds avstånd. Sedan 1973 som speaker, men redan som femåring hängde han i sekretariatet.
– Jag föddes in i Brynäs kan man säga. Min morfar Axel Svensson var en profil i klubben som lagledare i det lag som gick upp 1943. Sen blev han tidtagare på matcherna. Samtidigt var min pappa protokollförare, så jag följde med i båset som liten grabb, säger Kenth Larsson som med åren fick fler och fler uppgifter.
Som 17-åring blev han plötsligt speaker på Brynäs matcher, eftersom ingen annan ville vara det. Ett udda val av ett speciellt skäl.
– Som ung var jag fruktansvärt blyg. I skolan hade jag ångest när det var muntliga framföranden. Men bakom mikrofonen kände jag mig lugn. Sen litade jag på min kunskap, jag kan regelboken utan och innan.
Där har han nu suttit sedan 1973 då ”Tigern”, ”Virus” och ”Stygge Stigge” härjade på isen.
Några utdragna kontraktsförhandlingar inför en ny säsong behövs inte. Brynäs IF räknar med Kenth Larsson.
– Det är nog lite så att jag får säga till om jag vill sluta. Men så länge Brynäs vill ha mig tänker jag inte sluta.
Är förnyelse ett överskattat ord, tycker du?
– Haha, då får jag svara att jag i alla fall inte är samma speaker som 1973. Jag har ju ändrat på saker genom åren, säger han.
– Förr i tiden var det icing, offside och målskyttar att hålla reda på. Nu är det mycket mer kommersiella delar och kringarrangemang.
Spelet på isen har förändrats enormt under de 50 åren och sitter man nära isen märker man ännu mer hur fort det går.
– Vi hjälps åt i sekretariatet om det är svårt att se, säger han.
– Det är en helt annan sport nu med tempot och kraften. Förr var det friare spel och inte så noggranna taktiska upplägg.
På 1970-talet dominerade Brynäs stort. Bland alla legendariska spelare är Tord Lundström, som vunnit nio SM-guld, den personliga favoriten hos Kenth Larsson.
– Men det finns ju många, som Lars-Göran Nilsson och Hans ”Virus” Lindberg. I nästa generation får jag säga Mats Näslund och i dagens lag Jakob Silfverberg.
Men det lag som imponerat mest på honom i Gavlerinken är ryskt.
– Det bästa lag jag sett i Gävle är CSKA Moskva som vi mötte i Europacupfinal i början av 70-talet. De hade spelare som Ragulin och den första superkedjan med Charlamov, Petrov och Michajlov. De var helt överlägsna Brynäs, som ändå var så pass överlägset här hemma.
– Det var en upplevelse att se den legendariske tränaren Tarasov stå där med sitt anteckningsblock.
– CSKA ville spela båda matcherna i Gävle. Det var nog för att de var så säkra på seger, men de ville också väldigt gärna vara i väst. De ville byta till sig kulspetspennor, nylonskjortor och allt möjligt som inte fanns i Sovjet. Vad de hade för bytesvaror? Det får man väl inte säga, men det var nog mycket flytande varor.
Bäst minns han de tre senaste SM-gulden 1993, 1999 och 2012.
– 93-laget låg mig varmt om hjärtat eftersom jag hade varit ledare för många av spelarna. Jag har haft många olika roller i Brynäs.
– 2012 var stort eftersom det blivit långt mellan gulden numera, säger han.
1999 fick han sköta segerceremonin trots att matchen spelades i Örnsköldsvik, där Brynäs besegrade Modo i den femte och avgörande matchen.
– Jag var på plats och deras speaker bad mig ta över vid prisutdelningen. Han mådde inte så bra efter förlusten, och det kan man ju förstå.
Den tyngsta upplevelsen var när Brynäs våren 2023 åkte ur SHL för första gången på 63 år. En chock för hela Gävle. Men det tycks ändå ha varit en vändning för klubben efter flera års nedåtgående spiral.
– Det anmärkningsvärda var att publiken stannade kvar och hyllade spelarna direkt efteråt. Det var som att hela stan direkt bestämde sig för att vi ska tillbaka. De viktiga spelarna stannade kvar och i allsvenskan hade vi mer publik än någon gång tidigare. Och nu ser det ganska bra ut, säger Larsson.
Det jobbigaste uppdraget var en match mot HV71 i november 2022, då Kenth Larsson fick hålla minnestalet för den nyligen avlidne Börje Salming. ”Börje har gjort sitt sista byte. När ni går hem i kväll, titta upp mot skyn, för där finns en ny stjärna”, sade Larsson då.
– Det var en så sorglig kväll, hans kamp mot als-sjukdomen och allt.
– Börje var bara här i tre år, men han satte Brynäs på kartan. Han gjorde sin sista säsong precis innan jag började som speaker, men jag lärde känna honom sedan. När han kom till Brynäs var det början på något nytt. Han hade en enorm offervilja, kastade sig med magen före och var lite galen på isen.
Kenth Larsson är noga med att en speaker ska vara tydlig och förmedla domarnas budskap.
– Jag förespråkar en neutral och objektiv stil. En speaker ska inte vara en hejaklacksledare, det finns några sådana på högsta nivå.
Brynäs vinner med 2–1 mot Rögle och Kenth Larsson kan lägga ytterligare en match till handlingarna. Han uppskattar att han hållit i mikrofonen i omkring 1 500 Brynäsmatcher.
– Om jag går på någon annan match har jag jättesvårt för att sitta på läktaren, i så fall kan jag lika gärna titta hemma. Det är nere vid rinkside det händer. Jag kanske ska fråga om jag får sitta med därnere när jag har slutat, säger Kenth Larsson med ett skratt.
– Du förresten, har jag berättat att jag var speaker för Tre Kronor i 20 år fram till 2012 och gjorde tre VM?
– Och två curling-VM i Gävle, med Anette Norberg och Peja Lindholm. Men då behövde jag inte prata så mycket.
