I Sveriges nästa minsta kommun, Bjurholm, bodde det 2 352 personer i oktober enligt SCB. Här finns också ett underligt hus. Det ser ut som en avlång plåtcontainer och mynnar ut i en hög byggnad som påminner om en mjölkförpackning.
Där inne sitter Christoffer Sai Kakland i sin kontorsstol, omgiven av färgglada kakburkar.
– Känner ni hur det luktar? Jag känner det inte ens längre, säger han och syftar på att det doftar pepparkakor precis överallt.
Han förklarar mjölkkartongsbyggnaden med att hans pappa, den tidigare ägaren till Nyåkers pepparkakor, köpte upp fabriken efter Tetra Pak.
Själv klev han in som vice vd redan som 18-åring och tog över verksamheten för över ett decennium sedan efter att ha förlorat sin far i cancer.
Under den tiden har han både hunnit byta efternamn till ”Kakland” och ökat intäkterna till 150 miljoner kronor.
Men vägen hit har varit svår – och priset högt.
Men den här historien börjar egentligen, som namnet antyder, några mil bort i den lilla byn Nyåker.
Med en helt annan familj.
Det var nämligen bröderna Åström som först började tillverka det hemliga pepparkaksreceptet på 50-talet och körde ut varorna med en liten brödbil. Affärerna gick så bra att de snart hade råd med en modern bagerilokal, och med tiden kom de att dominera marknaden tillsammans med konkurrenten Pricks.
I slutet av 90-talet, när Christoffer Sai Kakland var tio år, köpte hans pappa fabriken.
Christoffer Sai Kakland berättar att han adopterades från Thailand och att han alltid kände sig annorlunda under uppväxten i Västerbotten.
Köpet av Nyåkers gjorde honom stolt.
– Vi må vara eljest, men vi drev i alla fall pepparkaksfabrik. Det här kom att bli en stark identitet för mig.
Det surrar för fullt i fabriken där ett stort kärl med pepparkaksdeg väntar på att en maskin ska tillsätta det viktiga fettet. Därefter hackas degen upp i små portioner och åker vidare för att förvandlas och gräddas till små hjärtan.
Här processas 3 000 ton deg per år, vilket enligt egen utsago gör Nyåkers Pepparkakor till en av de största producenterna i världen. Flera konkurrenter har köpts upp av internationella koncerner, men Christoffer Sai Kakland och hans syster kontrollerar hela företaget.
En tredjedel av försäljningen går på export till platser som Nordamerika och Asien – och de pepparkakor som susar fram på banden i dag är redan planerade för julen 2025.
De senaste säsongerna har varit tuffa, bland annat på grund av minskad köpkraft och stigande priser på råvaror som svenskt socker och sirap. Vd:n har tvingats höja priserna men uppger att han undvikit att göra sig av med den fasta personalen på runt 60 personer.
– I Nyåker har pepparkaksfabriken varit allt. Jag är i alla fall stolt att kunna säkerställa jobben för dem som vill vara kvar.
I november fick företaget dessutom kritik av Arbetsmiljöverket, bland annat för att arbetet riskerar att bli för tungt om det inte fördelas annorlunda. Något Christoffer Sai Kakland lovat att se över, och annars hotas av böter.
Och så var det det där med förra årets misslyckade pepparkaksdeg.
”Nyåkers pepparkaksdeg smakar spya”, skrev flertalet medier. Det visade sig att kokosfettet i margarinet de köpt in råkat ut för fukt, vilket skapade en dålig kemisk reaktion.
Ett misstag som kostade Nyåkers flera miljoner kronor.
– Vi fick 6 000 mejl och det tog flera månader att hantera det här. Jag skäms, vi kanske inte är störst men vi vill vara bäst, säger Christoffer Sai Kakland.
Efter den incidenten slutade Nyåkers att tillverka sin egen deg, i alla fall för stunden.
Under förra året omsatte bolaget nära 150 miljoner kronor. I år passerades den siffran redan i november och då låg resultatet på runt 8 miljoner kronor.
Produktionen går på högvarv men kan trots det inte möta all efterfrågan.
– Men mitt mål är inte att bli störst, det är att tjäna pengar och se till att jag har ett livskraftigt företag som klarar några dåliga jular.
Christoffer Sai Kakland är dock inte den som ropar hej för tidigt.
Allt avgörs nu i december.
– Vi har jul en gång per år så vad tror du jag gör de andra månaderna? Jag är bara deprimerad för det går ju alltid minus innan det går plus igen.
På bordet framför honom står en öppnad pepparkaksburk.
– Hoppas att det inte blir något i år, nu när folk börjar fika. Det vore skönt med en dramafri jul, säger han.
För det har varit några turbulenta år. När Christoffer Sai Kakland tog över befann sig företaget i en finansiell kris till följd av satsningar på den nya fabriken.
Samtidigt utspelade sig en intern maktstrid inom familjen inför öppen medieridå. Det rådde oenigheter om vem som hade rätt till företaget och Christoffer Sai Kakland anklagades för att ha stulit företaget på sin fars dödsbädd.
Barnen stämdes av sin mor och det hela slutade i en förlikning och en ekonomisk uppgörelse där barnen tog över företaget.
Christoffer Sai Kakland berättar att första tiden som vd var tuff och han blev deprimerad och sökte tröst i alkoholen. I dag är han självkritisk och beskriver sitt yngre jag som en hemsk chef.
Men han tog sig tillbaka, fick företaget på fötter och pluggade på Harvard i tre år. I efterhand tror han att prestationsångesten blev ett sätt att försöka kompensera för andra områden han ansåg sig misslyckats med i livet.
– Jag stressade för att bli en bra företagare och för att få tillbaka självförtroendet för mig själv. Det tog för mycket energi.
I efterhand är han tacksam mot dem som valde att stötta honom, och de medarbetare som trots allt stannade kvar.
– Om man varit dum ska man be om ursäkt och som ledare ska man kunna ta kritik, säger han och Christoffer Sai Kakland som betonar att det finns andra värden i livet än jobbet.
– Man behöver inte brinna för Nyåkers, det är inte världens sexigaste jobb att göra pepparkakor, säger han.
Christoffer Sai Kakland vandrar vidare genom fabriken och öppnar dörren till ”kakrummet” där burkar från Nyåkers historia staplats i långa hyllrader.
Han tar ner en burk från hyllan och vrider på den. Den är full av små bilder på en familj och en liten pojke som symboliserar hans egen 7-åriga son. Den som letar noga kan även finna små initialer gömda i designen.
I de flesta burkar faktiskt.
– Det är inte så många som vet det här men jag brukar smyga in initialer från människor i mitt liv.
I dag spenderar han hälften av tiden i Stockholm med sin fru och resten med sin son i Umeå, men något sug efter att frottera med resten av näringslivet har han inte.
Han är också lite allergisk mot ”motivationshetsen” i samhället.
– Dagens unga företagare matas med perfekta förebilder och förutsättningar och alldeles för mycket jävla citat. Man har vad man har och är den man är och sedan får man jobba med det.
