– Det är en bra morgon, säger Maria Malmer Stenergard när hon kliver in i vip-terminalen på Arlanda för avfärd mot Bryssel.
Ett litet oväntat yttrande med tanke på att president Trump kvällen innan har offentliggjort sina tullar och börserna har börjat falla runt om i världen. Men det är inte Trump som ministern tar fasta på denna morgon utan en annan nyhet: Colombia ska köpa svenska stridsflygplanet Jas. Besöket hon gjorde i Colombia i vintras, tillsammans med en delegation svenska företag, har gett resultat.
På regeringsplanet bjuds på smörrebröd. Lax samt luftorkad skinka med brie och färska fikon. Utrikesministern har fått en tjock pärm av sina medarbetare och läser de hemligstämplade handlingarna inför mötet med Natoländernas utrikesministrar. Ett möte där många blickar riktas mot vilket budskap alliansens viktigaste medlem har; USA i form av utrikesminister Marco Rubio.
Utspelen från amerikanska företrädare skakar om Europa. Att en medlem av försvarsalliansen öppet deklarerar att den vill annektera en annan medlems territorium (Grönland) är unikt. Reaktionerna från Danmark är starka. Utrikesminister Lars Løkke Rasmussen har kallat USA:s agerande för en ”attack mot Danmarks suveränitet”.
Från Maria Malmer Stenergard och andra svenska ministrar stannar uttalandena vid att Sverige står bakom Danmark. En fortsättning på regeringens mantra att ha is i magen och se vad Trumpadministrationen faktiskt gör, inte alltid reagera på det den säger.
– Med is i magen menar jag att hålla huvudet kallt och förbereda för en rad olika scenarier. När det gäller just Grönland håller vi mycket nära kontakt, nästan dagligen, med våra kollegor i Danmark och efterhör vad de vill ha för stöd och agerar i enlighet med det.
Är det Danmark som vill att Sverige håller låg profil eller är det självvalt?
– Jag skulle inte säga att vi håller en låg profil. Vi stöttar Danmark i varje skede och då är det klart att vi lyssnar till vilken typ av stöd som de vill ha och agerar utifrån det.
Maria Malmer Stenergards partikamrat Gunnar Hökmark, tidigare riksdagsledamot, EU-parlamentariker och partisekreterare, har en annan attityd. I en debattartikel i Svenska Dagbladet föreslår han att en nordisk styrka inrättas på ön, i samförstånd med det grönländska styret, för att försvara den internationella rätten.
– Grönland är en del av Nato. Utvecklingen just nu är att stärka den militära närvaron där, och det är vad Danmark gör, kommenterar Maria Malmer Stenergard.
Skulle Sverige bidra med trupp om Danmark begär det?
– Det får vi ta ställning till då, i sådana fall.
När det gäller Europas relationer med USA vill Maria Malmer Stenergard inte säga något som sår ytterligare split mellan kontinenterna. Hon hoppas att relationen kan bli bättre.
– Men det är klart att tilliten är i gungning. Jag vill komma tillbaka till en tillit.
Maria Malmer Stenergard har varit utrikesminister i ett halvår, efter att Tobias Billström hastigt och oväntat lämnade. Då var Joe Biden president i USA. Få trodde på ett handelskrig, att Ukrainas president Zelenskyj skulle förödmjukas i Vita huset eller att USA skulle rösta som Ryssland och Nordkorea om en FN-resolution om Ukraina.
Hon tror fortfarande på samhörigheten i västvärlden.
– Men det har blivit tydligt de senaste månaderna att det finns en stark intressegemenskap i Europa och inte minst i Norden.
Maria Malmer Stenergard uppträder professionellt och neutralt. Som hon brukar. Med tanke på tillståndet i världen, finns det något hon reagerar starkt på?
– Som människa känner och tänker jag förstås en massa saker, men min uppgift är att agera i enlighet med vad som är bäst för Sverige. Det tror jag sällan är att agera i affekt.
När blev du upprörd senast?
– Jag skulle inte säga att jag blev upprörd när jag var på besök i Israel och Palestina, men jag måste säga att det tog på mig hur infekterad situationen är där. Det är så bottenfruset så man känner bara en stor sorg.
Hennes resa i Mellanöstern har kritiserats hårt, bland annat för att den sammanföll med att Israel inledde en ny offensiv i Gaza.
– Det är viktigare än någonsin att åka dit. Det är en mycket svår konflikt och jag träffade naturligtvis företrädare för både Israel och Palestina. Genom att ha en relation med Israel kan vi också framföra kritik, och det gjorde jag, inte minst när det gäller humanitär hjälp till Gaza, att stoppa bosättningar och att komma till förhandlingsbordet.
På sin resa besökte Maria Malmer Stenergard även Västbanken.
Vad är dina intryck därifrån?
– Jag ser ett aggressivt beteende från Israel där man lägger ny mark under sig och expanderar. Det strider mot internationell rätt, vilket vi också är tydliga med.
Vad kan Sverige göra för att stötta den palestinska myndigheten?
– Vi gör ganska mycket. Vi har det största antalet sekonderingar av EU-länderna till Palestina.
Sekondering betyder att Sverige lånar ut experter från olika myndigheter för att, i det här fallet, hjälpa Palestina att bygga upp polis, åklagarväsende och annat som behövs för en fungerande stat.
Under sina två dagar i Bryssel träffar hon bland annat sex exiljournalister från Ryssland och Belarus och får frågor om vilka relationer Sverige har med länderna i dagsläget. I princip inga, svaret.
– Kämpa på, uppmanar Stenergard journalisterna när presskonferensen är slut.
– Du med, svarar några av dem.
Är det svårt att vara utrikesminister?
– Det är jättesvårt. Det är svårt att acceptera att man måste prioritera för det är mycket man vill göra men inte hinner med. När det för tillfället lugnar ner sig någonstans i världen så dyker det upp något nytt. Det är också frustrerande att man inte kan berätta allt man gör, till exempel i ett konsulärt fall.
I andra vågskålen ligger att hon ser det som en enorm förmån att få arbeta inom ett område som står i centrum för politiken.
Efter Natomötet talar Maria Malmer Stenergard med svenska journalister på plats. Hon har haft ett kort samtal med USA:s utrikesminister Marco Rubio och konstaterar att budskapet är att man vill vara en del av försvarsalliansen och ser den som otroligt viktig.
Rubio ställer oväntat in sin planerade presskonferens. I stället träffar han en utvald skara journalister, främst amerikanska, och förklarar att grönländarna inte vill vara en del av Danmark.
Då sitter Maria Malmer Stenergard redan i en poliseskort på väg till Bryssels flygplats för hemfärd med regeringsplanet.
