I augusti 2018 tog Maria Lorentzons 17-årige son Flipp sitt liv. Vägen fram till tragedin hade kantats av hundratals desperata möten med skola, kuratorer, socialtjänst, beroendevård och bup.
– Vi skrek på hjälp. Vi kallades till möte efter möte, men ingen gjorde någonting. De sade att de inte hade någonting att erbjuda mitt barn, har Maria Lorentzon berättat tidigare för DN.
Hon beslutade sig för att stämma Stockholms stad eftersom Flipp, som led svårt av psykisk ohälsa, inte omhändertogs enligt LVU, Lagen om vård av unga. Detta trots att pojken gjort flera långtgående självmordsförsök och tvångsintagits på psykiatriska kliniker.
– Jag gör det här som medborgare, medmänniska och mamma. Jag gör det för oss alla, för det måste ske en förändring, sade Maria Lorentzon, som också krävde drygt 1,8 miljoner i skadestånd, när förhandlingen inleddes i Stockholms tingsrätt.
På tisdagen meddelade rätten att Maria Lorentzons förlorar målet. Hennes talan ogillas och hon ska nu ersätta Stockholms stad för de rättegångskostnader som kommunen haft.
I sin dom resonerar tingsrätten bland annat kring huruvida stadens underlåtenhet att inte omhänderta Flipp enligt LVU orsakade hans död. Här kommer man fram till att det finns många möjliga alternativa orsaker till att Flipp tog sitt liv. Enligt domen finns det inte någon ”adekvat kausalitet” mellan stadens agerande och Flipps suicid.
Sammanfattningsvis menar tingsrätten att Maria Lorentzon har påvisat att hennes son hade ett vårdbehov enligt LVU. Hon har emellertid inte, enligt rättens resonemang, visat att Stockholms stad uttömt alla frivilliga alternativ, vilket är en förutsättning för att ett omhändertagande ska vara möjligt.
