Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Som missionerande demograf, med hemvist i siffrornas värld, gläder det mig att en hel rad skribenter reagerat på mitt försök (DN 19/11) att skilja tro från vetande gällande samhällstrender i andlighet. Joel Halldorf menar i Expressen (21/11) att jag tänker för stort. Och fyrkantigt. Här i DN (24/11) tycker Johan Liljestrand och Peder Thalén bland annat att jag använder mig av för många ovetenskapliga siffror, och jag kommer tyvärr att fortsätta göra dem besvikna. Det är uppenbart att vi har olika åsikter kring kärnfrågan – det vill säga om Sverige blir mer eller mindre sekulärt.
När vi tittar på den historiska utvecklingen, Joel Halldorfs akademiska hemmaplan, är mönstren som pekar mot en stadig sekularisering tydligast. Svenska kyrkan har de senaste 30 åren förlorat 2,2 miljoner medlemmar. Den nya, mindre ökningen i nya medlemmar (15 000 förra året) utgörs i huvudsak av tonåringar och förklaras av att dop och medlemstal bland yngre barn sjunkit snabbt sedan 2010-talet. Tonåringar går helt enkelt med i kyrkan runt konfirmationen, något som Svenska kyrkans analysenhet på ett nyanserat sätt påtalat i flera rapporter.
Endast en halv procent av svenskarna besökte sin folkkyrka en genomsnittlig söndag förra året. De övriga utgörs av en salig blandning av kulturkristna, halvsekulära, ateister och mycket annat mellan himmel och jord
Något annat som har minskat över tid är besöken på söndagsgudtjänster – från över 9 miljoner 1990 till 2,63 miljoner 2024. Här påpekar Halldorf helt korrekt att 2,63 miljoner faktiskt var en ökning från 2,50 miljoner året innan, och under åren med covidrestriktioner var besöken ytterligare något lägre. (När Halldorf runt 2015 introducerade sina spaningar om andlighetens återkomst var besöken 4,20 miljoner.) Det innebär att endast en halv procent av svenskarna besökte sin folkkyrka en genomsnittlig söndag förra året. De övriga 99,5 procenten, som i stället ägnade sig åt annat, utgörs av en salig blandning av kulturkristna, halvsekulära, ateister och mycket annat mellan himmel och jord.
Den Ipsos-undersökning om ungdomars andlighet som Halldorf åberopar är av tveksam kvalitet, med ett litet och oklart beskrivet urval, men de nya resultaten från SOM-undersökningen är intressanta och från en högkvalitativ källa. För hela Sveriges befolkning visar de en tydlig sekularisering från 1990-talet fram till i dag, men som statsvetaren Magnus Hagevi har skrivit kan det för åldrarna 16–24 år anas ett trendbrott under förra året. Hela den nya trenden bygger dock på att 2024 års siffra inte var ett hack i statistiken.
Själv ser jag två huvudsakliga trender som påverkar unga svenskars självrapporterade religiositet i två olika riktningar. De är båda väl dokumenterade i samhällsvetenskapen. Den första är en trend mot ökad materialism, karriär och självförverkligande bland unga. Mycket tyder på att detta kan förklara både minskad parbildning och lägre barnafödande bland personer födda efter år 2000. Något annat som återspeglas i valresultat över västvärlden, och är tydligast bland unga män, är en rörelse mot konservatism. Den har på många håll, som i USA, kännetecknats av det som där kallas för kristen nationalism.
Joel Halldorf introducerar en tredje trend som han menar ska förklara den ökande religiositeten bland unga: den nyromantiska. Enligt Halldorf rymmer den bland annat Svenska kyrkan, Jung och upplysningskritik. Trenden är ännu inte dokumenterad i några enkätsvar, men den går säkert att finna i församlingarna på Södermalm, åldrarna 25–45 år. I mindre grad, misstänker jag, bland elevernas mobilskärmar på högstadieskolorna. Likt Ludvig Lindelöf i GP (24/11) tror jag inte heller att breda sekulariseringstrender påverkas av det som pågår på kultursidorna.
Mest intressant av de många svaren på min artikel är Robert Tjernbergs påpekande (Kyrkans Tidning, 21/11) att den svenska andlighetens utveckling måste ses i skenet av den snabbt växande etniska mångfalden. Här är vi helt överens. Av de pluralismer som tas upp i den här debatten är det i min mening den mest outforskade och intressanta.
Ett glädjande besked till mina kristna kritiker går att hitta i våra forskningsresultat från Finland. Medlemmar i Finska kyrkan har mer sammanhållning och gemenskap, lever längre och har bättre mental hälsa än finländare utanför kyrkan. Resultat som baseras på statistik och befolkningsgenomsnitt.
I vår samtid ryms många olika trender och berättelser, och mycket av det som Halldorf & co beskriver fångar säkert verkliga förändringar inom olika grupper. Så för ordningens skull bör en större berättelse om religionen i Sverige börja med tydlighet kring den enkla frågan: ökar eller minskar den?
Läs mer:
Martin Kolk: Ni talar om en kyrktrend bland unga – men den stämmer inte
Peder Thalén och Johan Liljestrand: Att unga svenskar är sällsynt sekulära är en överdrift
