Visst var det bekant? De småländska tonerna, så klart. Tryggheten framför kamerorna. Men framför allt gällde det budskapet.
När Anna-Karin Hatt presenterades som valberedningens kandidat till att ta över Centerpartiet betonade hon att C ska vara ett parti ”som ser människan” och tror på kraften i hela Sverige, från landsorten till ”mångfalden i förorten”. Hon insisterade på framtidstro, trots den farliga omvärlden. Och att Centern ska söka samling när andra vill ha splittring.
Det påminde om Annie Lööfs tid.
Anna-Karin Hatt var som nära medarbetare till Maud Olofsson med och lade grunden för Alliansen, ett projekt som präglades av en optimistisk reformiver, och som formade Annie Lööfs politiska gärning. Det anslaget utgör i dag Centerpartiets egen röda tråd.
Men handlande inte Lööfs partiledarskap främst om att säga ”nej”? Nej till SD, nej till V?
Det var nidbilden. Hennes partiledarskap handlade snarare om sakpolitik och värderingar – och insikten att allianspartierna utifrån detta hade mer att hämta i ett samarbete med S och MP än med SD.
”Nej till ytterkanterna” var en slutsats – inte en utgångspunkt.
Vilka kommer Anna-Karin Hatts parti att samarbeta med – och med vilka kan man absolut inte göra det? Frågorna kvartstår, så tillvida att hon inte nämnde andra partier vid namn.
Partiledaren för det största partiet i det nuvarande regeringsunderlaget har använt ord som ”frisk fläkt” och ”otroligt befriande” för att beskriva Trumpadministrationen framträdanden.
Men hennes budskap var tydligt.
Hatt vill – precis som Lööf – göra upp med dem som ligger närmast Centerpartiet. Utgångspunkten hämtas i samma värderingar och sakpolitik.
Det pekar mot de andra partierna i ”den breda mitten”.
Med andra ord: Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) måste skärpa sig. Sverige kan inte ha en politisk spelplan där två stora partier som står mycket nära varandra inte kan samarbeta.
Och chansen att få gehör är bättre nu än någonsin.
Den amerikanska presidenten går till frontalattack mot sina allierade, flirtar med Vladimir Putin och skakar om världsekonomin.
Partiledaren för det största partiet i det nuvarande regeringsunderlaget har använt ord som ”frisk fläkt” och ”otroligt befriande” för att beskriva Trumpadministrationen framträdanden.
Många lär vara beredda att lyssna på uppmaningar om samling i politikens centrum när det vankas valdag nästa år – både bland väljarna och i Socialdemokraterna och Moderaterna.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Vad bra det blev med er kille i Vita huset, hörni
Isobel Hadley-Kamptz: Trumps tullar straffar vissa länder extra hårt – av helt fel skäl
