I mitten av februari berättade Robert Hannah att han lämnar både riksdagen och Liberalerna. En av partiets mest högljudda förespråkare av Tidöprojektet förklarade att framtiden finns hos Moderaterna. En vecka senare meddelade Anna Starbrink – som varit en partiets hårdaste kritiker av SD-samarbetet – att hon också tackar för sig, för ett jobb som chef på MSB.
Kanske är det bara ett sammanträffande att två profilerade företrädare – från motsatta falanger och på till synes stabila riksdagsmandat – lämnar skeppet månaderna innan listorna ska sättas inför nästa val.
Men det är lätt att få intrycket att det säger en del om sinnesstämningen inom partiet. Att mandaten helt enkelt inte upplevs som särskilt stabila. För den som tänker på sin framtida försörjning riktas blickarna någon annanstans än mot L:s riksdagslistor.
I DN/Ipsos senaste mätning får Liberalerna 3 procent. Däromkring har partiet legat konsekvent de senaste åren, ofta lägre.
Men det gick ju bra 2022 till slut. Då låg L också länge under spärren, men tog sig över den i spurten.
Ska man tro Liberalernas egna slutsatser kring varför man klarade sig ser det däremot mörkare ut 2026. Valanalysen från 2022 konstaterar att budskapet ”ja till en borgerlig regering, nej till SD i den” var avgörande både för att ena partiet och locka nyckelväljare.
Problemet är inte i första hand att SD den här gången ställer ultimativa krav på statsrådsposter – utan att Liberalernas ledare de senaste åren fullständigt tillintetgjort trovärdigheten i att han skulle säga nej.
Det handlar till viss del om att Johan Pehrson vek ner sig på Tidö slott i alla viktiga frågor där L och SD tycker olika. Men framför allt om att han med hela sitt väsen visar att han inte har några problem med Sverigedemokraterna och dess politik.
Alla kan se varåt det barkar. Sverigedemokrater också.
”Lite mera tjafs”, viskade Pehrson till Jimmie Åkesson när det var dags för ett replikskifte om EU förra året, som om skillnaderna mellan partiet som vill ha euro och det som hotar med Swexit bara var ett spel för galleriet.
Som partiledare ”måste man hela tiden vara beredd att göra vissa omprövningar”, var sedan Pehrsons svar när han i höstas fick frågan om hur fast hans nej var till att SD skulle ta plats i regeringen.
Alla kan se varåt det barkar. Sverigedemokrater också.
I februari visade en undersökning på ett stärkt förtroende för Johan Pehrson bland väljarna (SvD 24/2) . ”Svårbegripligt, sa en bedömare, men det är det ju inte alls. Andra Tidöpartiers sympatisörer, kanske i synnerhet SD:s, ser att Liberalernas ledare inte alls varit så bråkig som de befarat.
Också Sverigedemokraternas företrädare noterar det uppenbara. Partiets andreman Henrik Vinge förutspådde förra veckan att SD och L sitter i samma regering om Tidögänget får majoritet 2026.
Handlar det om en dödskyss från Vinge? Att berätta för L:s sista liberala väljare vad som gäller för att skrämma bort dem och få ut partiet ur riksdagen?
Eller är det i själva verket en strategi för att rädda Liberalerna? Att övertyga SD:s väljare om att stödrösta så att L sedan kan få agera dörrmatta när Jimmie Åkesson kliver in i Rosenbad?
En sak är i alla fall säker: Om Liberalerna ser sin framtid på annat sätt – och anser att ”nej till SD i regeringen” är en central del av det budskap som ska rädda partiet kvar i riksdagen – så behövs en ny partiledare.
Och det handlar alltså inte om att göra ett nytt vägval, utan om att stå fast vid det gamla.
Vem skulle ha bättre förutsättningar än Johan Pehrson att fixa fyraprocentsspärren?
Det måste vara någon som kan hålla ihop partiet, och alltså har visat lojalitet med beskedet i regeringsfrågan inför förra valet – men som samtidigt har trovärdighet i partiets motstånd mot Sverigedemokraternas politik, kanske genom att också ha förespråkat januariavtalet.
Och så hjälper det om hen bottnar i någon av de frågor som partiet gärna ser som ett signum – som klimatet eller skolan.
Finns den personen?
Läs mer:
Martin Liby Troein: Det kan vara så att Trump är historiens sämsta förhandlare
Susanne Nyström: Därför bör Sverige följa i Tysklands fotspår
