Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Både spelbolag och experter skvallrade på förhand om att Felicia skulle gå hem som Melodifestivalens vinnare. Så blev det också. Hennes bidrag ”My system” har varit favorittippat sedan deltävlingen, och när hon släppte ut sin röda laser över Strawberry arena var slaget över.
Jag har haft mina tvivel kring ”My system” som låt, det brukar bli så när bidragen inte tar sig längre än till min gymspellista, men ihop med maxad show och mager konkurrens förtjänar den faktiskt guldet. Om inte annat för den lite snirkliga och på många sätt imponerande väg som lett Felicia hit, från Fröken Snusk och en snäv epadunkvärld med tvivelaktiga texter och sammanhang, hela vägen till oväntad folklighet i program som ”Masked singer”, ”Spelet” och inte minst Melodifestivalen. Oväntad på grund av varifrån hon kom, ska sägas, inte på grund av vem hon är. Hon hade inte varit här om hon inte också hade haft sin charm: oförställd, bubblig, förmodligen gångbar även i Wien.
Någon Eurovisionvinst blir det sannolikt inte, men numret kommer knappt att behöva ändras inför stortävlingen; det sitter som det är. Det skulle väl vara om hon nu väljer att visa hela sitt ansikte – utan mask, utan solglasögon. Var annars om inte på Europas största musikscen?
Finalen visar annars vilken skillnad det gör när bidragen är fler än sex och programmet tajtare. Att klagomål haglat mot både manus och tempo är programledarna Hampus Nessvold och Gina Dirawi medvetna om. I kvällens första mellanakt sjunger de, inte utan att kunna dölja bitterheten, om hur det är att försöka göra alla nöjda. Rapparen Greekazo skjutsas upp på scenen, vilket i och för sig är uppskattat, och följs av en kavalkad av kändisar: Johan Rabaeus, Arvingarna, Bolibompadraken …
”Kulturbilagan vill ha substans”, påstår duon och jag känner mig missförstådd. Jag behöver inte substans, jag behöver bli underhållen, nu mer än någonsin. Jag vill skratta! ”Är ni nöjda nu?” fortsätter de. Nej, känner jag, tills fjolårets vinnare KAJ kliver ur en glitterboll för att ihop med Siw Malmkvist och EMD framföra gamla Mellohittar och sedan sin egen moderna klassiker ”Bara bada bastu”. Då är jag nöjd. Det är underbart, förmodligen bäst i år.
Jag vet att SVT dras med sparkrav, och kanske har det präglat årets tävling mer än vi anat, men jag vågar ändå drömma om formtopp nästa år. Med färre deltävlingar skulle fler av Melloturnéns program kunna nosa på finalkvalitet.
Till dess vänder vi blicken mot Felicias resa i Eurovision. Ett komplicerat nöje, som Hanna Fahl konstaterar i sin Eurovisionkrönika, med tanke på hur stortävlingen fortsätter att präglas av kontroverser och avhopp i skuggan av Israels medverkan. Det är inget som Felicia kommer att ändra på, men kanske kan hon i alla fall sprida lite glädje.
Resultatet i Melodifestivalen
Vinnare. ”My system” – Felicia, 161 poäng
2. ”Half of me” – Greczula, 134 poäng
3. ”Viva l’amor” – Medina, 132 poäng
4. ”Hollow” – Smash Into Pieces, 90 poäng
5. ”Rakt in i elden” – Brandsta City Släckers, 82 poäng
6. ”Eternity” – Cimberly, 78 poäng
7. ”Iconic” – A-Teens, 67 poäng
8. ”Delulu” – Lilla Al-Fadji, 63 poäng
9. ”Dooset daram” – Meira Omar, 41 poäng
10. ”Waste your love” – Sanna Nielsen, 33 poäng
11. ”Honey honey” – Robin Bengtsson, 29 poäng
12. ”Ain’t today” – Saga Ludvigsson, 18 poäng
Läs mer:
Hanna Fahl: Att Eurovision skulle vara opolitiskt är det mest delulu av allt
Allt om Melodifestivalen














