Både mitt för- och efternamn var vanliga på 60-talets mitt. Ändå klarade jag mig från att bli ihopblandad med namne ändra fram till vuxen ålder. Då blev det emellertid värre.
När jag fördjupat mig i det inte alltför karriärsäkra ämnet ekonomisk historia i Umeå 1988 upptäckte jag att det redan fanns en Mats Larsson som skrivit minst en bok i ämnet.
Jag avslutade snabbt tankarna på en forskarbana och satsade på journalistiken. Ett osäkert vikariat på Expressen hägrade i Stockholm. Jag hade dock upptäckt att det redan fanns en namne även där.
När min första artikel skulle publiceras undrade Leif Brännström vad jag skulle heta i tidningen.
– Byt namn! föreslog ”Brännis” innan jag hann svara. Det är det många som gjort på Expressen.
Lätt omskakad svarade jag att mitt högst alldagliga mellannamn Johan inte kändes som ett alternativ. Nu var det bråttom. Valet stod mellan dubbelt namn och att slänga in initialen J. Eftersom dubbelt namn kunde sammanblandas med dubbelnamn valde jag det senare.
Jag kunde nu andas ut – tillfälligt. Även om jag hamnade i samma trappuppgång som … just det, en annan Mats Larsson. En hel del brev kom fel.
Efter elva månader på Expressens 13-skift var det dags för samtal om fast jobb med chefredaktören. Efter några korta toner på orgeln frågade Bo Strömstedt och administrative redaktionschefen Lars Flodström ut mig. De kunde uppenbarligen leva med två Mats Larsson och jag fick fast jobb på bilagan ”Pengarna & livet”.
Ett av mina första uppdrag blev att skriva om studielån. Jag ringde till Centrala studiestödsnämnden i Sundsvall. Efter att jag förklarat mitt ärende svarade växeltelefonisten att hon visste precis vem jag skulle tala med.
Då hör jag i andra änden av telefonluren:
– Mats J Larsson.
– Ja, hej, det här är Mats J Larsson på Expressen …
– Jag var först! halvskriker min namne som uppenbarligen upprörts av att ha sett mitt (sitt) namn i tidningen.
Jag nöjde mig med ett bakgrundssamtal och skonade läsarna från att behöva läsa en artikel där Mats J Larsson intervjuar en annan Mats J Larsson.
Slutscen:
I ett källargym stöter jag 35 år senare ihop med mannen som tvingade mig att lägga till en initial. Det är då Mats (utan J) Larsson, som inte sällan skriver om en viss Donald J Trump, säger:
– Så här i efterhand ångrar jag nästan att det inte var jag som tog en initial …
Detta är Mats J Larssons första kåseri på Namn och Nytt. Tidigare har han 2018–2020 skrivit betraktelser med vissa inslag av humor under vinjetten ”Stockholm i mitt hjärta” som:
Jag inser på nytt att verkligheten alltid överträffar dikten
Den kärleksröda bussen flörtar ständigt med mig
Jag inser på nytt att verkligheten alltid överträffar dikten
