Tittar ut på de allt grönare äppelträden. Första året lät jag de åtta träden vara. Och även det andra. ”Det är lugnt att vänta med beskärning”, var det någon som sade.
Det visade sig vara ett uselt råd. Luftskott tjocka som bamburör skulle på det tredje året kapas och jag arbetade i mitt anletes svett.
Sedan dess sker årlig beskärning. Träden är gamla, planterade vid andra världskrigets utbrott. Vissa år pausar träd och ger bara någon enstaka frukt, medan andra ger rik skörd.
Det brukar bli mellan 600 och 800 äpplen. Jag gör juice av det mesta. Äppelmos är svårsålt i min närhet och matkällaren inte tillräckligt sval för vinterförvaring, så jag ger bort en hel del.
Så är det normala år. Men sedan kom det galna äppelåret 2024.
Högsommarvärme rådde redan i maj under blomningen. I träden surrade det av insekter. Kanske var det orsaken till att det redan från månadsskiftet juli–augusti dignade av frukt.
Så genialt är nämligen dessa under beredskapstider anlagda trädgårdar anlagda: olika träd ger stegvis skörd från sensommaren till långt in i oktober.
När jag besökte en pomolog i Tumba bruksmuseum kunde han högtidligt förkunna upplägget i tidsordning i min trädgård: sävstaholm, transparente blanche, gyllenkroks astrakan, oranie, gravensteiner, åkerö och signe tillisch.
Detta år slutade jag räkna vid 1 200 äpplen. Jag ställde ut påsar och korgar på muren. Vissa förbipasserande nappade på erbjudandet och hungriga barn högg ibland en lokalodlad frukt på väg hem från skolan. Skomakaren på hörnet fick flera påsar.
Det var sorgligt att ta en promenad i grannskapet och se hur mycket frukt som fick förgås. Fallfrukten gladde dock kvarterets redan välgödda rådjursgäng.
När jag trodde mig ha gjort allt mötte jag min överman i omhändertagande av äpplen. Hos mannen med SM-guld i hantverkscider är det ordning och reda. I trädgården i Tullinge stod korglådor med olika sorter. Jag är betydligt mindre organiserad.
Plötsligt hör jag mig själv fråga om jag får ta några äpplen.
”Visst, ta hur många du vill …”
Han pekar på ett träd som är så överbelamrat med röda fullmogna frukter att det ser ut som hämtat ur Disney, skapat i julgransstil av Jan Stenbeck.
Fnissande tar jag några trots att jag redan har alldeles för många därhemma.
Men cidern smakade bra. Skål för äppelåret -24!
Läs fler kåserier av Mats J som det senaste om slutspelsbubblan.
