Den som lyssnar på första låten, ”Du ville ha barn men inte med mig”, på ”Berg i dagen” blir säkert lite förvånad. Är det här verkligen Vasas flora och fauna? Ibland behöver saker ruskas om lite, säger Mattias Björkas.
– Det finns alltid den där lilla impulsen att man vill bryta sig fri.
Med det nya albumet vill Vasas flora och fauna göra upp med gamla föreställningar om deras musik. De vill bryta sig loss från publikens förväntningar att de ska vara samma band som för tio år sedan, då deras första album ”Jag är släkt med Lotta Svärd” släpptes, eller att de ska vara ett band som gör ”sköna retrotoner”.
På ett sätt vill man att folk ska vara på ens lag, säger Björkas, men samtidigt…
– De som ser Vasas flora och fauna som tillbakablickande måste tyvärr rensas bort från lyssnarskaran. För det är så långt bort från vad vi vill vara. Det kanske tvingar en att vidta vissa åtgärder, för att det ska bli tydligt.
”Berg i dagen” är Vasas flora och faunas femte album. Det släpptes den 17 oktober och följs nu av en turné. På skivan utforskar bandet både elektroniskt mörker och ljust akustiska ljudbilder. Med flera producenter inblandade får slutresultatet ett nytt sound: från syntiga ”Du ville ha barn men inte med mig” och ”Vit eld” till gitarrlarmiga ”Jag hade betett mig” och något Balkanaktiga ”Dags att pila iväg”.
– Det är väldigt viktigt att de som ser oss som hembygdsromantiker måste sluta lyssna på oss. Jag tycker om de flesta som lyssnar på oss, men det finns delar av ens publik som man inte godkänner.
Björkas har skrivit de flesta av låtarna och texterna på albumet.
– Man måste alltid hitta ett språk allra först. Det finns inget att göra eller berätta om man inte har orden.
Musiker har ofta någon eller några låtar de är mer nöjda med, men Björkas vill inte avslöja vilka hans är.
– Över lag så tyckte jag att det blev bra och att processen var rolig den här gången.
Har de tidigare processerna inte varit roliga?
– Varje skiva har sina svårigheter. Ibland kan det köra ihop sig med olika låtar och paniken stiger. Man trasslar in sig i något slags långsiktig planering. Man behöver få det så bra som man vill ha det och få alla som man arbetar med nöjda och glada så att man kan se dem i ansiktet efteråt.
Bandmedlemmarna bor på olika orter, till och med i olika länder: Mattias är i Stockholm, Tina Kärkinen i Åbo och Daniel Ventus i Vasa. Hur får de till repetitioner?
– Sen Iiris (Viljanen, reds anm) hoppade av har vi befunnit oss på olika platser. Det kräver planering och det sätter sina spår på det konstnärliga. Men grunden till att det funkar tror jag är att vi blev väldigt bra vänner tidigt. Tina hade jag känt sedan förut, men när hon kom med var det inte självklart att vi alla skulle klicka så bra. Vänskapen mellan oss har alltid varit ett fundament och vi försöker ta hand om varandra även på långt avstånd. Det gör att man orkar hålla på.
I våras skrev Björkas en kritisk kommentar om KAJ:s Eurovisionlåt ”Bara bada bastu”. Kommentaren fick kritik av KAJ:s fans och lyftes upp av en finlandssvensk tidning. Har Vasas flora och fauna och KAJ en beef?
– Nej, men jag reagerar alltid när alla ska agera som något slags hejaklack plötsligt. Men det blir så där, som i somras när Tom Cruise kom och köpte en båt i Jakobstad. Det var det enda man talade om. Jag är inte intresserad av att heja på ortens pojkar bara för sakens skull.
KAJ har funnits under hela tiden som Vasas flora och fauna har funnits. De har alltid haft koll på vad de andra håller på med.
– Jag har varit intresserad av KAJ väldigt länge och har lyssnat mycket på dem. Varför ska någon nytillkommen publik, som bara har hört ”Bara bada bastu”, komma och säga något till mig?
Den 12 november startar Vasas flora och fauna en längre turné i Uppsala. Bandet funderar mycket på vad en konsert 2025 är.
– Vi är inget teknikfientligt band som bara sysslar med gammalmodiga sätt att göra musik eller spelar på gamla instrument. Men mer och mer har jag haft svårt att begripa varför man ska gå och se ett liveframträdande som i mångt och mycket är inspelad musik. Man måste göra något mer av det, för annars förstår jag inte riktigt vad man har där att göra.
Björkas tycker att musikkritik har fått en svagare position med åren.
– Nu handlar det mer om hur Spotifys algoritmer kommer att bedöma. En bra recension betyder ingenting i det avseendet.
För honom avgör det att han bedöms huruvida han kan fortsätta eller inte. Det har det alltid gjort.
– Jag har aldrig varit någon som tänkt att jag ska mata ut skiva efter skiva om alla verkar totalt ogillande. Men just nu är det väldigt knepigt att ens se var bedömningen görs.
Den samtida musikindustrin kan kännas lite märklig för Björkas. Det känns som att han skickar iväg sina låtar till en svart låda.
– Sitter det någon ens på Spotifys kontor? Man önskar att någon skulle trycka på en knapp. Då skulle man bli glad. Men jag tror fan inte det.
Läs mer:
Recension. Vasas flora och fauna tänker nytt och flörtar med eurodisco
