Close Menu
Sol ReporterSol Reporter
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Trendigt

EU överväger sanktioner mot Israel – slår mot uppstartsföretag

juli 30, 2025

Storbritannien kan erkänna Palestina som stat

juli 29, 2025

Underverken, del 39 av 56

juli 29, 2025

Kritiken: Trump utnyttjar Högsta domstolen för sin politik

juli 29, 2025

Premiär för Lisa Langseths nya film på Way out west

juli 29, 2025
Facebook X (Twitter) Instagram
Login
Facebook X (Twitter) Instagram
Sol ReporterSol Reporter
Stockholm
16°C
Molnigt
Webberättelser
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Nyhetsbrev
Sol ReporterSol Reporter
Hemsida » Mattias Dahlström: Sly Stone kämpade hårdast för en fri och färgblind musikvärld
Kultur

Mattias Dahlström: Sly Stone kämpade hårdast för en fri och färgblind musikvärld

NyhetsrumBy Nyhetsrumjuni 10, 2025
Facebook Twitter WhatsApp Telegram Email Tumblr Reddit LinkedIn

Populärmusiken bygger i bästa fall på öppenhet och möten. Från första början skapades den genom musikaliska korsbefruktningar och enskilda artisters envisa vägran att rätta sig i ledet. Även om den friheten ständigt ifrågasätts och utmanas kommer den i slutändan alltid att vinna, eftersom den är roligast, funkigast och vackrast.

Ingen artist personifierade den outtröttliga kampen för ett fritt och öppet konstnärskap mer än Sly Stone, som dog på måndagen i sviterna av lungsjukdomen kol, samt andra underliggande hälsoproblem.

Stone föddes som Sylvester Stewart i Dallas i Texas, men växte upp i nordkaliforniska Vallejo. Där lärde han sig tidigt flera instrument och sjöng i gospelkören. I mitten av 60-talet började han sedan arbeta som radio-diskjockey och i studion blandade han soul med The Beatles och The Rolling Stones.  Samtidigt spelade han keyboard på inspelningar med ett antal vitt skilda artister, från Dionne Warwick och The Righteous Brothers till Marvin Gaye och Jan & Dean.

Det som förenar allt han gjorde fram till det att han satte samman Sly & The Family Stone är den totala öppenheten och nyfikenheten.

Bild 1 av 3

Bild 2 av 3

Bild 3 av 3

För honom tycktes det inte finnas några utmaningar eller, än mindre, några problem med att låta rock’n’roll möta funk, pop omfamna gospel eller jazz lägga armen om soul. Allt var möjligt.

Den ambitionen följde sedan inte bara med in i Sly & The Family Stone – den var själva grunden. Sly Stone tillät inga etiketter i sin musik. Han förstod först av alla, och bättre än någon annan, att musik är musik och människor är människor. Sly & The Family Stone var ett band där svart och vitt suddades ut och ersattes av alla regnbågens färger i alla tänkbara nyanser. Medlemmarna i det som har kallats ”rockens första integrerade band” hade olika hudfärg och kom från alla tänkbara olika bakgrunder.

Musiken lät därefter. På tidiga album som ”Dance to the music” (1968) och ”Stand!” (1969) smälte Stone samman rock’n’roll, pop, soul, jazz, funk och gospel med medborgarrättsrörelsens hoppfullhet och hippie-erans naiva optimism. Med hittar som titelspåret från den förstnämnda, och ”Everyday people”, etablerade sig Stone som 60-talets mest moderna stjärna, mitt i samtiden, med fingret i luften.


Utan Sly Stone inget av Princes genreupplösande funkpop. Utan Sly Stone inget av Massive Attacks försök att placera soul och reggae i ett regnigt Bristol.

Det är musik som är intim, familjär och personlig, det finns ofta ett självreflekterande i texterna som står i bjärt kontrast till mycket av dåtidens poplyrik. Samtidigt är den, just därför, också oerhört universell och inbjudande.

Mycket av det eklektiska som i dag ses som självklart gick Sly Stone i bräschen för: Utan Sly Stone inget av Princes genreupplösande funkpop. Utan Sly Stone inget av Massive Attacks försök att placera soul och reggae i ett regnigt Bristol. Utan Sly Stone inget av Beyoncés genrediskuterande på ”Cowboy Carter”.

När 60-tal gled över i 70-tal kom verkligheten snabbt i kapp Sly Stone. Drömmen om ”peace, love and understanding” kraschlandade i ett tidigt 70-tal med ett misslyckat Vietnamkrig och restriktiv, konservativ politik. I kombination med Stones tilltagande drogmissbruk blev musiken allt mörkare. På de förvridna mästerverken ”There’s a riot goin’ on” (1971) och ”Fresh” (1973) är Sly Stone mer desillusionerad än förut, men kanske också ännu mer musikaliskt innovativ.

Bild 1 av 4

Bild 2 av 4

Bild 3 av 4

Bild 4 av 4

Sedan tog det stopp. Viljor utanför bandet – skivbolag, Svarta pantrarna – ville styra musiken i olika riktningar samtidigt som konflikter började uppstå även inom bandet, framför allt mellan å ena sidan Stone och brodern Freddie, å andra sidan den andra viktiga musikaliska motorn och basisten Larry Graham. I kombination med ett eskalerande drogproblem blev pressen på Stone än mer svår att hantera.

Gruppen började långsamt lösas upp och skivorna gjordes alltmer av Stone, helt på egen hand. Då gick också något förlorat. Stone var för all del bandledare och visionär, men utan kumpaner att stöta och blöta idéer med förlorades kraften från förr.

Stones soloframträdanden, både live och på skiva, blev från 80-talet och framåt alltmer sporadiska och ojämna, samtidigt som han sjönk ned i en allt tuffare ekonomisk kris som under en period gjorde honom hemlös.

Först från mitten av 2000-talet började Stone långsamt ta sig upp på fötter igen. Återupptäckt av nya generationer musiker, som The Roots Ahmir ”Questlove” Thompson, som nyligen gjorde dokumentären ”Sly lives!” med den talande undertiteln ”The burden of black genius”, kunde Stone till slut återfå den rättmätiga position i musikhistorien han förtjänar. Som en pionjär som gick först i ledet i kampen för en mer öppensinnad musik och värld.

Sly Stone blev 82 år. Han har tre barn: sonen Sylvester Jr med exfrun Kathy Silva och döttrarna Phunne och Novena Carmel.

Fem viktiga låtar med Sly Stone.

”Everyday people”

Låten som kanske mest av alla förknippas med Sly & The Family Stone, men så är det också en outslitlig klassiker om mellanmänskligt gammalt hederligt vett. Satt till en nästan barnramse-enkel melodi.

”Stand!”

”Stand, they will try to make you crawl
And they know what you’re sayin’ makes sense at all
Stand, don’t you know that you are free?
Well, at least in your mind if you want to be”.
Kanske den vackraste låt om att våga göra motstånd som har spelats in.

”Family affair”

Muterad och förvriden funkpop som låter märklig och fullkomligt självklar på samma gång. Kunde spelats in i förrgår av nästa års superstjärna, men är alltså från 1971.

”Dance to the music”

Meta-popmusik där Sly i princip livekommenterar hur han och bandet bygger det svårt smittsamt funkiga groove som gör det omöjligt att inte följa låtens uppmaning till titel.

”Que sera sera (whatever will be)”

Ett av de tydligaste bevisen för Sly Stones oändliga musikalitet. Med fjäderlätt hand vänder han ut och in på Doris Days pophit från tidigt 50-tal och förvandlar den till en stillsam soulballad.

Share. Facebook Twitter Pinterest LinkedIn Email Telegram WhatsApp

Relaterade Artiklar

Underverken, del 39 av 56

Kultur juli 29, 2025

Premiär för Lisa Langseths nya film på Way out west

Kultur juli 29, 2025

Stockholms äldsta gaybar kan tvingas stänga

Kultur juli 29, 2025

Kulturdebatt. Den sega partibyråkratin har fått Kinas ekonomi på fall

Kultur juli 29, 2025

”Rocky horror picture show” är en evig glitterattack på heterosexuell tvåsamhet

Kultur juli 29, 2025

Elisabeth Åsbrink: Varje dag tänker jag på Raphael Lemkins fråga om folkmord

Kultur juli 29, 2025

Nisse: En verklig paradrätt som tar lite tid

Kultur juli 29, 2025

Catia Hultquist: SVT saknar gränser för vilken sörja som kan serveras unga män

Kultur juli 29, 2025

Det drömda, fördolda och fantiserade i stark konst på Verket i Avesta

Kultur juli 29, 2025

Redaktörens Val

Storbritannien kan erkänna Palestina som stat

juli 29, 2025

Underverken, del 39 av 56

juli 29, 2025

Kritiken: Trump utnyttjar Högsta domstolen för sin politik

juli 29, 2025

Premiär för Lisa Langseths nya film på Way out west

juli 29, 2025

Sjukhusläkarna till regeringen: ”Ge oss chans att rädda liv i Gaza”

juli 29, 2025

Senaste Nytt

Folkrättsprofessor: Trump har underblåst folkmord i Gaza

juli 29, 2025

Stockholms äldsta gaybar kan tvingas stänga

juli 29, 2025

Varningen: Europas vägnät klarar inte rysk attack

juli 29, 2025
Facebook X (Twitter) Pinterest TikTok Instagram
2025 © Sol Reporter. Alla rättigheter förbehållna.
  • Integritetspolicy
  • Villkor
  • Kontakt

Type above and press Enter to search. Press Esc to cancel.

Sign In or Register

Welcome Back!

Login to your account below.

Lost password?