I baren på Bokmässan möter Ann Heberlein en ”mycket attraktiv kvinnlig författare” och de enas om ”bristen på erotisk bekräftelse”. Vad är felet med samtiden?
”Inte konstigt att unga människor har slutat att ligga med varandra, tänkte jag när jag hörde ’samtycke’ nämnas för femtioelfte gången av en sexolog med lustiga glasögon och åsiktsfrisyr”, skriver Heberlein (Svenska Dagbladet 13/10). Samtycke är nämligen ”utmärkt, men inte särskilt upphetsande”.
Personligen tror jag inte att anledningen till att unga möts mer sällan i köttet är samtycke utan typ: minskad alkoholkonsumtion, ökad skärmtid, en pandemi som tvingade in dem i föräldrahemmet, klubbdöden och nykonservatismen.
Men Heberlein framhärdar: Förförelse tycks ha ”blivit svårare, kanske som en konsekvens av metoo. Ställd inför risken att hängas ut som en sexistisk gris är det inte märkligt att en man tvekar att komplimentera en kvinna för hennes behag”. Tidningsdrottningen och magasinet Amelias grundare, Amelia Adamo, pekade nyligen ut samma bov i Talkshow i P1.
Med metoo på tryggt avstånd är det trendigt att navelskåda samtyckeskulturens nackdelar. Och nu drar alltså allt fler kvinnor slutsatsen som män likt Stig Larsson och Horace Engdahl kom fram till redan när det begav sig.
Nu drar alltså allt fler kvinnor slutsatsen som män likt Stig Larsson och Horace Engdahl kom fram till redan när det begav sig.
Men jag kan inte se de feministiska landvinningarna som annat än en vinst. Om sexologer med lustiga glasögon fått män, som förr tydligen gick fram och tafsade på tjejer oombett, att tänka en extra gång är det nog värt ganska mycket.
Om inte annat för att jag har svårt att ta på allvar att allmän raggning skulle ha upphört för att även kvinnors upplevelser börjat respekteras. Och det säger jag inte bara på grund av vad jag blivit utsatt för och sett på den gudsförgätna platsen Bokmässan. Inte heller för att jag vägrar köpa Heberleins definition av förförelse som ”objektifiering” och begär ”att äga” den andre.
Nej, jag skulle helt enkelt vilja påstå att alla som haft turen att ägna sig åt flörteri vet att även om samtycke kan vara stelt, är det knappast det enda stela som sker i socialt samspel. Händer som fumlar, retsamma kommentarer som landar fel, blickar som missförstås, vägar hem som är för långa, dragkedjor som fastnar, saker som är för mjuka, paket som är för svåra att få upp…
Att vara människa är helt enkelt pinsamt. Att vilja ha någon är olidligt blottande. Om det är något som kan göra det lättare att uthärda är det väl ändå just vetskapen om att den andre är med på leken? Kanske är det till och med just… upphetsande?
Läs mer:
Max Hjelm: Han kallar läsande killar slampor – som om det vore något dåligt
Max Hjelm: I SVT blev det tydligt – regeringen vill inte se problemen
