De riktigt rika är en så tacksam projektionsyta att all moralisk betänklighet verkar försvinna med försöken att skylla andras lidande på dem. ”Störst av alla mördare är Jacob Wallenberg” skrev vissångaren Dan Berglund i en låttext 1975. En rimlig sak att sjunga om en affärsman? Aftonbladets ledarsida dundrar på veckobasis ut rubriker som ”Du ska jobba ihjäl dig – de rika får tjänstefolk” och ”Vd:n tjänar storkovan på att du blir fattigare”.
Det känns närmast som en truism: att miljardärerna med sina lyxjakter och betjänter skor sig på andra, att ojämlikheten växer explosionsartat och att vi bara låter det ske.
Världsbilden utmanas av nationalekonomen Daniel Waldenström. När han talar om sin nya bok ”Superrika och jämlika” med DN (18/9) konstaterar han att ja – det finns allt fler miljardärer. Men nej – klyftorna har inte ökat.
Så kan det se ut eftersom det inte bara är den där privatjeteliten som gynnats av tidens gång. Svenskars rikedomar har sjufaldigats sedan 80-talet. Och det gäller inte bara de övre skikten, på 20 år har mediansvenskens levnadsstandard ökat med 50 procent. På 130 år har ägandet i Sverige skiftat från en liten grupp som ägde majoriteten av förmögenheterna genom industri och jordbruksmark till att en majoritet av svenskarna är med och äger: genom exempelvis fonder i sitt pensionssparande och sin bostad, visar Waldenström.
Och den som ständigt tittar missunnsamt uppåt riskerar inte bara att få nackspärr, den missar allt som händer omkring en.
Som att över 3,5 miljoner svenskar nuförtiden har ett ISK-konto – och är alltså aktieägare. Eller zooma ut ännu mer: Från 1990 till 2020 sjönk andelen av jordens befolkning i extrem fattigdom från 40 till under 10 procent, och även om den ökade under covid-pandemin är det häpnadsväckande positiva siffror.
Vem behöver egentligen en helikopterplatta? Ingen så klart.
Och störst har välståndsökningen globalt ägt rum i marknadsekonomier. Klass mot klass måste striden alltså inte alls stå. För medan de superrika blivit fler, har de flesta andra också blivit rikare.
Vem behöver egentligen en helikopterplatta? Ingen så klart, kan man missunnsamt konstatera när man ser hur riktigt rika personer har det. Kapitalism är ett system där groteska – ja, det får man väl ändå kalla det – rikedomar kan existera.
Men alla samhällen har haft rika som bott i slott och haft betjänter. Det speciella med vårt samhälle är någonting annat: att det lett till välstånd för gemene man. Den fantastiska utvecklingen syns i saker som vaccin, mobiltelefoner, bilar, frappuccino, och allt det där som utvecklats och kommit flertalet till del.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Det stora problemet är inte Richard Jomshof, utan hans möjliggörare
Max Hjelm: Ingen av oss som jobbat som telefonförsäljare är förvånad över S-lotteriskandalen
