På nyårsnatten sköts två pojkar i Malmö. De hann inte se fyrverkerierna. Strax före elva på kvällen larmades polisen om skottlossning i ett flerfamiljshus. Åklagaren misstänker att några ungdomar hade lekt med en pistol.
Två dagar senare dömdes en annan pojke, 16 år gammal, för att ha tagit på sig ett morduppdrag i höstas.
Är man gammal nog att begå brott är man gammal nog att ta sitt straff, har blivit regeringens svar. Hårda straff ses som en självklar avskräckande signal, och retoriken har stegrats i takt med våldet: vi måste bli kvitt dessa ”monster ibland oss”, som SvD:s ledarsida skriver (11/4 -24).
Paulina Neuding konstaterar exempelvis där att anstalter kan bli ”ett slags skola i brott” för många unga, och att de därför kan komma ut farligare än då de kom in – ”inte minst av det skälet är det viktigt att unga som begått de grövsta brotten hålls inlåsta betydligt längre än i dag” (SvD 28/6 -24). Unga ska alltså sitta längre i fängelsemiljö – eftersom den fostrar in dem i kriminalitet.
Den syn på unga brottslingar som är förhärskande skulle aldrig accepteras om folk såg det som deras egna barn.
Tidöhögerns debattörer och politiker påpekar också gärna att det egentliga problemet ”alltjämt” är migrationen. Straffen måste höjas, invandringen strypas och invandrarna utvandra, det blir hela analysen.
Då blir de här barnen någon annans problem.
Alla är eniga: Att sätta stopp för skjutningar och sprängningar är av högsta prioritet. Men grundfrågan är: Hur?
Det är uppenbart att ungdomsvård och hem som man kan fly ifrån inte räcker. Men sedan då?
Att visa omsorg om de här barnen, att skydda dem, kan förstås avfärdas som naivt i dag, så som det politiska samtalet låter. Men om det samtidigt råkar vara det mest effektiva? Om det enda sättet att skydda samhället är att skydda barnen?
Vi har en myndighetsålder av en anledning. Den syn på unga brottslingar som är förhärskande skulle aldrig accepteras om folk såg det som deras egna barn, lillebröder. Bara genom att peka på de andra – migranterna – är det möjligt att avfärda barnen som monster.
Medan straffen höjs måste vi komma ihåg att det egentliga målet inte är att fängsla minderåriga – utan att skydda dem från brottslighet. Därför borde man tackla det förebyggande arbetet såsom regeringen ser på hårda tag: Testa brett och se vad som funkar.
Och barn i brottslighet bör tas för vad de är. Utnyttjade. Regeringen införde 2023 en viktig ny lag som gjort det möjligt att dömas för att involvera underåriga i brottslighet. Maxstraffet är fyra års fängelse – det borde höjas. Det är de vuxna gängmedlemmarna som utsätter barn och andra för stora risker.
Där borde fokus ligga.
Läs mer:
Max Hjelm: Att vara fri är att vara bidragsberoende – eller?
Annika Ström Melin: Därför tar jag anklagelserna om landsförräderi med ro
