Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
I början av 2017 antog tidningen Washington Post en ny slogan: ”democracy dies in darkness”. Orden är hämtade från WP-journalisten som avslöjade Watergateskandalen, då Richard Nixon och hans kumpaner spionerat på Demokraterna. Den ikoniska granskningen visade hur journalistik kan sätta punkt för ljusskygga illdåd.
Redan när Donald Trump vann presidentvalet första gången förstod han att journalister stod i vägen för att fritt utöva makt. Det började regna anklagelser om att medier och journalister var ”fake news” och ”folkets fiender”.
Den synen har fortsatt. Men trots att Trumadministrationen har portat journalister från pressbriefings och stämt mediehus, lyckas den så kallade tredje statsmakten fortfarande lyfta fram vidrigheter som begås. Men Trump låter inte folks vetskap om vad han gör stå i vägen: det pågår en autokratisering av det stora landet i väst framför våra ögon.
Presidenten kallar sig själv för en kung
När Donald Trump hör att han inte får sätta in nationalgardet mot delstater på eget bevåg svarar han: Jag får göra vad jag vill, jag är president. Medan administrationen utvisar människor i strid med högsta domstolens beslut lägger den ut memes om det. När demokrater uppmanar militären att inte följa olagliga order kallar Trump det ”uppviglande beteende” som kan ”bestraffas med döden”. Presidenten kallar sig själv för en kung, talar om att avskaffa konstitutionen och om att ställa upp en tredje mandatperiod. När Trump river delar av Vita huset utan godkännande är det inte något han försöker göra i det dolda – det är en öppen maktdemonstration.
Den amerikanska demokratin dör inte i mörkret, den åderlåts i bländande dagsljus.
Hur är det möjligt?
En del av svaret finns i det faktum Trump insåg redan under sin första presidentkampanj 2016. Han konstaterade då att hans ”folk” var de mest lojala: ”Jag skulle kunna skjuta någon utan att förlora väljare”.
Läs mer:
Max Hjelm: Vi behöver mer, inte mindre, storstadsfokus i svensk politik
Isobel Hadley-Kamptz: Varför hänger svenska politiker på en sajt som producerar barnporr på beställning?
