Att skaffa husdjur är varken ett tvång eller en rättighet – utan ett val. Men givetvis är det inte roligt att se priset på sitt fritidsintresse öka så drastiskt som det gjort under senare år.
Branschen förklarar de höga veterinärkostnaderna i Sverige med högre löner, lägre antibiotikaanvändning och starkare djurskyddslagar än i många andra europeiska länder. Tre saker att vara glad över, även om det blir dyrt.
Men nu vill Socialdemokraterna ta bort vinstintresset i veterinärbranschen, samt se över prisregleringarna (DN 3/7).
Sådant ger ofrånkomligen negativa effekter på marknaden. Företagare slås ut om de inte kan leva på sitt yrke, och då kan områden i Sverige bli utan veterinär. Det är underligt att S fortfarande inte har lärt sig den läxan av Sveriges havererade – prisreglerade – hyresmarknad.
Här är en siffra: 813 000 hundägare i Sverige. Vad det betyder för S? 813 000 potentiella röster.
S borde sluta gläfsa om prisregleringar.
Man känner igen taktiken från när Vänsterpartiet föreslog en prisreglering som svar på höga matkostnader. Utspelen är lättsålda till väljare, men inte förankrade i hur en marknad fungerar. En likhet i båda fallen är dessutom att det inte verkar vara några giriga kapitalister som är problemet.
Coop var ledande i matprisökningar. Och ett av de största företagen inom djurförsäkringar Agria – helägt av Länsförsäkringar – är även det ett kooperativ.
Finns då inget att diskutera med veterinärkostnader? Jo, absolut. S nämner de dåliga möjligheterna att jämföra kostnader mellan djurförsäkringar. Det kan också vara värt att se över konkurrenssituationen, då några stora koncerner styr en stor del av branschen.
Men S borde sluta gläfsa om prisregleringar. Hellre behöva lägga några tusen kronor på sin ludna vän än mindre tillgänglig vård.
Läs mer:
Lisa Magnusson: För vissa slutar drömmen om ett ödehus med ruin – på fler sätt än ett
Lisa Magnusson: Låt TBE-vaccin ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet