Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Så tidigt som i oktober börjar vissa planera nyår. Redan då börjar ångesten. Ska jag binda upp mig med dessa eller vänta på något bättre? Kanske låter det cyniskt, men det är ju vad det handlar om: att få den perfekta natten.
Till slut närmar sig nyår och den fina klänningen eller kostymen sitter lite för tajt (tur att det snart är gymkortsjanuari), maten köps in (hur kan oxfilén redan vara slut på Ica?) och så kommer den där nyårsaftonsmiddagen. Man pratar lite om hur året varit, börjar få trevlig stämning.
Och så säger någon, med falsk hoppfullhet och sann uppgivenhet i rösten: ”Ja, mitt nästa år kan åtminstone inte bli sämre än det här”. Nattsvart. Nejmen hörrni, ska vi inte ta ett glas till bubbel? Det är ju ändå…
Om det är några barn med, hålls de vakna genom den potenta drogen socker. Och av de unga vuxna vill någon redan gå undan och spy, av för många glas alkohol.
Skyndsamt försöker man fånga raketerna med telefonen snarare än blicken
Oj, redan dags för tolvslaget. Skyndsamt försöker man fånga raketerna med telefonen snarare än blicken. Skickar sms till varenda kotte: ”Gott nytt år!” Samtidigt gnager skuldkänslorna på grund av alla hundmänniskor som predikat hur synd det är om husdjuren.
Har man otur är det regnslask, har man tur med snön kastar säkert någon snorunge en snöboll i ögat på en och då får kvällen sluta där. Och lika bra det, kanske. Hann du med en nyårskyss?
Äh, det brukar väl inte bli en så dålig kväll, egentligen. Det är mest att nyår kämpar i uppförsbacke. Så ofta finns förväntningar på en toppennatt, att sluta och börja åren på topp!
Var kommer all press kring nyårsafton ifrån?
Jag tror att det är samma grej som med Språkrådet och Språktidningens nyord för 2025 ”six seven” och ”skibidi” – total avsaknad av mening.
För traditionen nyår har ingen nyfödd profet eller snäll tomtefar. Inget sätt att kulturellt appropriera dalmasar med blommor i sitt hår, inga bål att skrämma häxor med. Det händer inte ens något särskilt i de flestas liv mellan december och januari. Den är endast vad som kallas en masspsykos.
Och det är det som är grejen. Man vet att ”alla” ska fira nyår, och då vill man ju själv göra det. Men hur få till den rätta knycken – när det inte finns någon? Det är nog därför vi är så många som får ångest kring nyårsafton.
Nåja, då ser jag mer fram emot 1 januari, som åtminstone lär bli exakt lika dåligt som man förväntar sig.
Läs mer:
Max Hjelm: Det är viktigare för regeringen att politik känns rätt – än att den blir bra
Max Hjelm: Politikerna curlar villaägarna – samtidigt har klassresenärerna kört fas
