Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Det regnar i Ulf Kristerssons Sverige när Socialdemokraternas partiordförande, Magdalena Andersson, går upp på scen för att hålla jultal i Kärrtorp i södra Stockholm. Det är en oppositionspolitiker redo för valår som talar, och hon hittar mycket mer än vädret att anklaga regeringen för. Budskapet lär klinga genom valrörelsen: Regeringen gör vanligt folk fattigare och är osvensk, och förresten borde Moderaterna vilja samarbeta mer med oss.
Men det är under en kort passus, mot slutet av talet, som Andersson låter som mest passionerad. Hon tar ton och beklagar den växande högerextremismen: ”I Sverige har sådant här ingen plats över huvudtaget”, konstaterar hon. Och tar emot dagens största applåd.
Det är skönt att höra henne säga det, sådana tydligheter i frågan är inte längre självklara från politiska ledare.
Och samtidigt säger det någonting om tidsandan att ämnet tog en sådan liten plats i talet; drygt en och en halv minut av trettio ägnades åt högerextremismen.
Andersson valde att hålla sitt jultal i just Kärrtorp, mindre än en vecka från årsdagen av då nazister attackerade och skadade antirasistiska demonstranter i stadsdelen 2013. En händelse som 2025 känns kusligt aktuell.
I en annan tid hade det fullständigt dominerat det politiska samtalet.
Se dig omkring på kraftsamlingen som just nu sker i vit makt-miljön. I en annan tid hade det fullständigt dominerat det politiska samtalet.
I somras misshandlades tre män i Stockholm av unga män i en aktivklubb. Under lördagen hålls den nazistiska Salemmarschen för första gången på 15 år. Förra helgen skanderade 70 aktivklubbare slagord som ”Sverige åt svenskarna” samt ”hell seger” genom huvudstaden. Samma dag höll partiet Alternativ för Sverige en manifestation till Karl XII:s ära, en tradition de tagit över från Sverigedemokraterna.
Och för ett par dagar sedan avslöjade Expressen just en riksdagsledamot från SD med innehav av en stor nazistsamling – bland annat två Mein Kampf från 30-talet och idolkort med Hitler på. Det är bara den senaste av flera avslöjanden med, låt oss säga… ”nazistiskt överintresserade” personer i Sverigedemokraterna under den här mandatperioden.
Hur reagerar statsministern på den ökande vit makt-aktiviteten? På att hans samarbetsparti fortfarande kryllar av personer som är väldigt långt ut på högerkanten? På att de enbart behöver avgå när medier uppmärksammar saken?
När Expressen sökte Ulf Kristersson om en kommentar angående aktivklubbmarschen i slutet av november nöjde han sig med att hänvisa till justitieministerns kommentar. I somras definierade statsministern de våldsamma aktivklubbarna som ”dåligt sällskap”. Det är skamligt.
Och högst upp i politiken, bland ministrar och regeringens samarbetsparti, blir det offentliga språket om invandrare alltmer fientligt. Vidrigheter normaliseras. Spänningar ökar.
Detta mörker måste vi orka kämpa mot med full kraft. Och ägna det längre än en och en halv minut.
Läs mer:
Max Hjelm: Sättet politiker talar om invandrare är läskigt – och får konsekvenser
Amanda Sokolnicki: De låtsas ägna sig åt journalistik, men är i själva verket S propagandamakare
















