”Kan vi fixa duscharna? Gaskamrar passar inte Hitler-estetiken”, skriver en kille i gruppchatten när de pratar om hur de ska straffa motståndare i den egna rörelsen. Det här har så klart läckt till journalister, och nyheten fick ett svar som var lika väntat som dumt: Vadå – får man inte skämta längre, eller?
Det handlar om högt uppsatta företrädare inom Republikanernas ungdomsorganisation i USA. Politico har granskat 2 900 sidor meddelanden från en chattgrupp där svarta jämförs med apor, antisemitism ses som roligt, och skämt om våldtäkt får svaret ”epic”. När någon säger att det behövs en så högerlutande kandidat som möjligt svarar en annan: ”Toppen. Jag älskar Hitler”.
När någon säger att det behövs en så högerlutande kandidat som möjligt svarar en annan: ”Toppen. Jag älskar Hitler”.
De försöker förstås vara edgy, men det är inte bara skämt, utan radikalisering som riktar sig mot utsatta grupper. Sådant ger konsekvenser – en rörelse där minoriteter och kvinnor alltid skämtas om i negativa ordalag kommer inte att kännas välkomnande för dem. Och i ärlighetens namn: det säger rätt mycket om hur en grupp vita män ser på svarta, när de kallar dem för apor.
Samtidigt attraheras i stället mer extrema element. ”Den där gruppchatten var lam”, menar exempelvis vd:n för det högerextrema forumet Gab och fortsätter, ”De har ingen aning om vad som väntar”.
En del republikanska politiker har svarat med förfärelse på avslöjandet. Men inte vicepresidenten JD Vance. ”Verkligheten är att barn gör dumma saker, särskilt unga pojkar”, är hans kommentar. Det hade varit en dum reaktion på rasism även om det nu inte var så att majoriteten av gruppchattsmedlemmarna faktiskt är 24–35 år.
Vances svar säger dock inte främst något om hur allvarligt han ser på rasism, eller hur gammal man kan vara och fortfarande avfärdas som ”pojke”. Hans reaktion är snarare ett uttryck för en av de sämsta sidorna av kulturkriget. Genom att aldrig erkänna motståndares kritik som sann skapas en tribalism som gör den egna rörelsen dummare, mer extrem. Gruppen sätts framför allt.
Minns ni ”godhetssignalering”? Ett skällsord högerifrån som menar att omfamnandet av hela ”multikulti”, ”globohomo”, och allt vad minoriteters rättigheter hette, bara var positionering, som syftade till att frysa ut dem som inte höll med.
Det som utspelar sig nu bland de unga republikanerna är just den sortens sociala tryck, som högern klistrade på andra.
I interna chattar och på sociala medier tävlar de i ondhetssignalering, och skrattar rått.
De chattande killarna lojalitetstestar varandra genom att se hur långt de vågar gå vad gäller ren rasism, sexism och homofobi. I interna chattar och på sociala medier tävlar de i ondhetssignalering, och skrattar rått.
Och vicepresidenten spelar ned allvaret. Boys will be boys. Det är så här ett partis själ perverteras. Och personerna i det.
Det var inte länge sedan JD Vance talade om Donald Trump i termer av ”Amerikas Hitler” – och då menade han det inte som något positivt.
Läs mer:
Max Hjelm: Om Ulf Kristersson tror på sin arbetslinje behöver han väl inte hitta på?
Max Hjelm: Är det verkligen samtycke som står i vägen för Ann Heberleins erotiska bekräftelse?
