Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
På första sidan av Finlands förra statsminister Sanna Marins biografi ”Med mod att leda” skriver hon: ”jag måste erkänna att jag inte är så förtjust i att prata eller skriva om mig själv och min egen person”. Resten av boken ägnas åt självförhärligande citat som: ”Många förvånades nog över att jag som ung kvinna var så bra på att hålla ordning i salen och vågade markera när så krävdes.”
Att Sanna Marin är en skicklig politiker lär de flesta hålla med henne om, annars hade hon inte gjort en sådan kometkarriär. Men boken känns stundtals som ett popfeministiskt försvarstal. De mediala skandalerna under hennes statsministertid kring festande – hur hon gick på klubb under covidpandemin fast hon umgåtts med en minister som insjuknat samma dag, den famösa dansvideon från ett hemmapartaj och toplessbilderna som vänner tog i det officiella pressrummet i statsministerbostaden – avfärdar hon som kvinnohat.
Som Expressens biträdande politiska redaktör Linda Jerneck konstaterar lyckas Marin omstöpa ”jämställdhet till att handla om hennes egen ’rätt’ att bete sig hursomhelst utan att bli ifrågasatt”. Ja, Sanna Marin verkar förväxla självupptagenhet med kvinnlig frigjordhet.
Har viss kritik mot henne grundats i misogyni? Absolut
Har viss kritik mot henne grundats i misogyni? Absolut. Problemet med Sanna Marins slappa avfärdande av kritikerna (”Jag såg för sexig ut. Det störde vissa människor”, menade hon i NRK) är att det faktiskt verkar handla om något annat: en vilja att äga mediebilden.
Sylvia Bjon, nyhetschef för politik och ekonomi på Hufvudstadsbladet, skrev nyligen: ”Sanna Marin är den enda statsminister jag påträffat som ville se på ljuset och bilderna i kameran och kommentera dem, trots att de inte var beställda porträtt utan oberoende journalistiska produkter.”
Marins egen, öppna, Instagramprofil med en miljon följare är stundtals till förväxling lik influerarflöden – med drinkar, lyxiga båtar och modebilder. Samtidigt blir hon arg när journalister behandlar henne som en offentlig person.
Kontrollviljan över offentliga narrativ har visat sig på flera sätt. Sylvia Bjon igen: ”Faktum är att det var svårare att komma i närheten av Marin i riksdagen jämfört med andra statsministrar man kunnat rycka i ärmen. En del finländska tidningar köade förgäves för intervjuer med Marin, trots att de ville prata politik.”
Politiker får självklart försöka kommunicera sin bild av verkligheten, men de har ingen rätt att slippa journalistik – även då de inte gillar perspektivet
Det kan inte vara lätt att besitta ett lands högsta poster, men det är heller inget vanligt jobb. Politiker får självklart försöka kommunicera sin bild av verkligheten, men de har ingen rätt att slippa journalistik – även då de inte gillar perspektivet.
Även i Sverige menar flera nyhetsmedier att det blivit svårare att få intervjuer med regeringen. Ministrar gör gärna politiska utspel på sina sociala medier – där vissa av dem blockerat journalister. På sina profiler på internet lägger de upp fina bilder i tagna skogen för att verka folkliga, eller klippta videor med Jas Gripen för att se mäktiga ut. Sedan väljer de ut alternativa, vinklade poddar och intervjuprogram där de får snälla frågor i trygga rum.
Det måste vara skönt för Sanna Marin att hon nu som expolitiker kan välja intervjuer. På sin bokturné riktigt ser man hur hon myser som gäst i talkshows. Hoppas att hon tar sig ut och dansar – ifred – efteråt.
Läs mer:
Max Hjelm: Biljettkontrollanter är bland det finaste vi har
Max Hjelm: Socialdemokraterna ljuger inte – de bara hoppas att vi ska missa fakta
