Vid en presskonferens under tisdagen berättade finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) att regeringen föreslår vissa lättnader gällande amorteringskrav och höjt bolånetak. Dessa kom till under 2010-talet och är till för att se till att folk inte är för belånade, men gör det svårare att ta sig in på bostadsmarknaden.
En förändring kan alltså underlätta för låntagare. Men det svarar inte på grundfrågan om varför lånen är så stora från första början.
I rapporten ”Generationsbingot” konstaterar Mäklarsamfundet att en ung familj i Stockholm kan behöva spara i upp till 30 år för att ha råd med kontantinsatsen – för boomergenerationen som köpte bostad mellan 1970- och 1990-talen räckte det med tre. Bolånetaket kan bara delvis förklara detta.
Lägg därtill att OECD nyligen publicerade en undersökning som kom fram till att andelen som lever i trångboddhet i Sverige är dubbelt så hög som i Finland och nästan tre gånger så hög som i Norge.
Det här är inte landet vi fick, utan ett naturligt utfall av systemet vi skapat. Är du i medelåldern och äger en flott lägenhet eller villa? Grattis! Annars är det tyvärr inte för dig bostadsmarknaden finns.
För samtidigt som många har svårt att skaffa sitt första egna hem, vill de som har gjort en så kallad ”bostadskarriär” förstås inte förlora sina pengar. En bostad blir inte en plats att sova, äta, älska, vårda och leva i. I dagens Sverige är bostaden i stället lättare att förstå som en investering. En dyr investering.
Det finns bara ett enkelt sätt att hålla bostadspriserna höga – att det finns färre bostäder än vad som efterfrågas.
Och reglerna verkar vara gjorda för att säkra att det byggs för lite. I en rapport som Sveriges Kommuner och Regioner publicerade i höstas konstateras att hälften av alla nya bostadsbyggen överklagas. Det innebär att de ibland stoppas, ibland försenas och fördyras. Samtidigt är reglerna för hur man får bygga så strikta att det är svårt att bygga billigt.
Det är en sorts omvänd fördelningspolitik där pengarna framför allt går till välbeställda.
Ett annat problem är ränteavdraget, som gör att bostadsägare kan ta större lån än de annars kunnat, vilket driver upp bostadspriserna. Det är en sorts omvänd fördelningspolitik där pengarna framför allt går till välbeställda. Samtidigt har vi i princip avskaffat fastighetsskatten.
Kön till hyresrätter i Stockholm är runt ett decennium på grund av regleringar, och det kan ta lika lång tid att spara ihop till ett eget boende. Minskat bolånetak kortar tiden en del, men ökar belåningsgraden. Större förändringar behövs fortfarande.
Läs mer:
Susanne Nyström: Småbarnsmammor ”fuskar” i förskoleracet – men inte på det sätt som många tror
Max Hjelm: En gangster är också en mecenat för Kultursverige
